Idag har jag haft besök av min C-uppsatspartner och tillika goda vän Oliver. Om man kan säga att jag knarkar cola light, träning, och schampo så kan man definitivt säga att Oliver knarkar chokladbollar. Nu föreställer ni er säkert en plufsig kille med kladdiga fingrar men faktum är att Oliver är lång och gänglig och nästan kan gömma sig bakom en lyktstolpe. Att vara kompisar och experter på att snacka strunt och samtidigt försöka hålla fokus på något så ångestladdat som planering av en C-uppsats kräver sina knep, så därför var både energinivå och humörnivå lite viktigare än vanligt, och eftersom att Oliver i princip enbart föder sig själv med chokladbollar fick jag helt enkelt ställa upp. Vad gör man inte för en vän i nöd liksom. Jag bakade alltså givetvis chokladbollar imorse. Chokladbollar har jag inte bakat sedan jag mätte ungefär en pilatesboll i höjd och saknade framtänder. Därmed kan jag återigen klassificera mig själv som en amatör för området, men jag måste säga att jag lyckades riktigt bra. Fick tummarna upp av Oliver och han klämde nästan alla fyra. Det måste ändå ses som ett bra betyg. Hemligheten? Fingertoppskänsla och dubbel dos kaffe.
Trots att dagen varit lång och trots att jag tog "ledigt" har jag inte hunnit med något av de viktiga sakerna jag skulle göra. Typiskt. Men när jag tänker efter gör det inte så mycket för i min värld, just idag är inte plugg särskilt viktigt. Inte sy fast hällorna på mina 17 par jeans som jag dragit sönder heller faktiskt. Trots bristen på genomförda viktiga tråkmåsten är jag ändå ganska nöjd med dagens bedrifter. En timme bodycombat. Tre timmar tvätt. En och en halv timme på H&M's Showroom. Och 30 min GRIT Strenght. Det fick helt enkelt räcka för idag. Att gå på GRIT sent på kvällen är förövrigt skitbra om man vill komma ner på jorden litegrann. Ingen rocketscience men bara sjukt jävla tungt. Känslan efteråt är speciell. Lite som att sätta sig på ett redan uppvärmt bussäte. Äckligt och skönt på samma gång.
Idag har jag funderat på tre saker:
1. Hur bär sig instruktörer åt när de pratar samtidigt som de tränar samma sak som vad vi dödliga känner framkallar kräkattacker? Att de är sjukt jäkla vältränade syns ju redan men det där med pratet?
2. Är det möjligt att ha möss i ugnen när man bor i ett hus som byggdes 2009?
3. Det här med att "puffa" på Facebook har jag aldrig riktigt fattat. En person puffade mig igår. Jag puffade tillbaks för jag tänkte att det är väl så man gör. Idag puffade han mig igen. Hur länge ska man hålla på? Fattar ingenting.
Hoppas ni haft en härlig tisdag. Imorgon är det onsdag och halva veckan har redan gått. Jäklar vad fort det går alltså.
Det här inlägget riktar sig till alla som liksom jag pluggar heltid och dessutom är apless på det men har minst en termin kvar att härda ut med studielån, havregryn, morötter, hemmajäst öl och framförallt ensamma långa föreläsningsfria vardagar. När jag är hemma ensam är jag nog handelshögskolans sämsta student. Jag gör precis allt förutom att plugga. Jag ringer och stör alla kompisar på jobbet, tvättar, diskar, duschar kanske till och med två gånger och stirrar mig blind på dataskärmen. Oftast slutar det med att jag åker och tränar någonstans tvärs över halva stan för att få lite sightseeing med på köpet och därmed kan fördriva tiden lite extra. Igår gjorde jag något annorlunda. Jag var på pluggdejt hemma hos Clara och Jonas. Alla tre pluggar helt olika saker men sitter vid samma bord med varsin dator och varsina par hörlurar i öronen. Ibland när det blir lite tråkigt tittar man upp och skrattar lite åt något löjligt, eller tåflirtar om man har lust, och ibland när man känner sig lite tom i skallen så ventilerar man tillsammans och hjälps åt. Det blev liksom trevligt att plugga helt plötsligt. Och just det, om det är någon som vet med sig att han är Jonas bortglömda tvilling går det bra att mejla mig. Han är nämligen typ världens bästa kille och borde klona sig i några omgångar för att göra kvinnosverige lite lyckligare. Fler Jonas åt folket!
Så har måndagen trallat förbi och dagen till ära har jag vart ledig från både föreläsningar och jobb. Ledig för mig är synonymt med lediga kläder och vad passar bättre till en ledig dag än ett par lediga baggyjeans? Helst skulle jag springa naken hela dagarna eftersom kläder som sitter åt är ungefär lika skönt som att brösta en fotboll när man precis sprungit in i puberteten, men för att visa lite respekt för nunnorna vid Medborgarplatsen låter jag bli. Hur som helst. När man har baggyjeans på sig är typ det enda tillfället då det är tillåtet att även bära mormorstrosor, och det är inte ett tillfälle man vill gå miste om eftersom att mormorstrosor är som bomull för skinkorna. "Smart" tänkte jag imorse. "Inte lika smart" tänkte jag när jag kom till Sats för ett par timmar sedan och skulle klämma på mig ett par snortajta och dessutom galet blåa tajts. Troskanten var ett oundvikligt faktum och där stod jag i valet och kvalet. Troskant delux eller att helt enkelt köra en italienare och skippa underkläderna totales. Jag valde det första alternativet. "Äsch men en troskant är väl inte i hela världen" tänker ni säkert nu, och nej, man dör inte av det men med tanke på att ett Bodypump-pass innefattar cirkus 478 marklyft i en sal där man håller ungefär en halv meters avstånd till närmsta deltagare och därmed flashar A-rslet som Jossan kallar det ungefär lika många gånger kan bli lite genant. Som tur är hade jag Nisse bakom mig och han har redan sett den där bredlasten så många gånger att han inte ens skulle märka om jag var naken.
Det här är Josefin. Hon fyller snart 25 år, och har ett hjärta av guld. Dessutom är hon singel och dödligt snygg. Den som lyckas knipa henne kan verkligen känna sig lyckligt lottad. Dessutom pågår en permanent kampanj i erbjudandet. Tag två betala för en är det som gäller för tar man henne får man nämligen mig med på köpet, eftersom vi har en relation på sidan av som liksom inte går att klippa. Josefin är min allra bästa vän och vår vänskap fyller snart åtta år. Nästan så att vi måste börja fundera på silverbröllop, eller ja åtminstone brons. Ibland undrar jag om det är möjligt att ha en så stark relation med en vän. Det kan liksom göra ont i hjärtat ibland när jag tänker på hur mycket det betyder att den här människan finns i mitt liv, och vem det var som såg till att vi skulle springa in i varandra och bli sådär kompiskära på ett löjligt sätt har jag ingen aning om men om det var Gud så kallar jag mig själv för djupt religiös i detta fall. Man gör även bäst i att inte vara dum mot Josefin. För ett par månader sedan var det ett stolpskott som ville anmäla någon kort mörkhårig tjej för olaga hot. Vart han fick "olaga" ifrån har jag ingen aning om, men så är det. Just saying. Satt och funderade på det där imorse och blev lite sentimental. Så Jossan, vill bara visa lite uppskattning och tacksamhet. Det är inte varje människa som får ha en sån världsbäst-bästis som jag har. Och vet att din dag inte är toppen, så det finns en liten grej till dig på hallbyrån. Love you.
Med tanke på brunchen tidigare idag trodde jag att jag skulle slippa äta mat, åtminstone fram tills mitten på februari nån gång men ack så fel man kan ha. När jag kom hem var jag ändå hungrig och tänkte att äta bör man annars dör man så jag slängde på mig kockförklädet och lät återigen inspirationen landa nånstans på en skitig bakgata i Bangkok. Thaimat med andra ord (på mitt sätt) och yes box jag har fått dille på detta. Dessutom var jag lite sugen på att testa mina "fitness-nudlar" som jag beställde av ren nyfikenhet häromveckan. Nudlar utan kalorier kan väl knappast vara gott tänkte jag så var tvungen att testa, och tja, de funkar faktiskt. Lite slajmigare än mina favvonudlar (glasnudlar) i konsistensen men de slinker ner liksom. Varför den där "Fitness-guru" väljer att knyta rosetter av sina nudlar är en annan sak att fundera över, men det tar vi en annan dag.
Slutresultatet av mitt improviserande blev en helt okej köttgryta med thaismak och just -"Fitness-nudlar". Jag döper rätten till Isas thaifit.. ursäkta Isas fit-thai-gryta. Är ni sugna på att testa nån dag så är bjuckar jag på receptet här nedan:
Du behöver:
- Valfritt kött (jag använde grytbitar men skulle nog kunna tänka mig något annat nästa gång)
Börja med att gnugga händerna med rapsolja och dra dem sedan rakt genom kalufsen. Sådär, nu har du en perfekt Morberg-frippa. Kavla upp armarna och sätt igång. Bryn köttet i en stekpanna såklart, tillsammans med löken. När köttet fått lite färg, dra i champinjonerna med, men gör det inte för tidigt. Risken finns att de blir för mjuka då. När köttet är genomstekt, lägg i allt i en gryta. Pressa fyra vitlöksklyftor och börja stek frysgrönsakerna, och lägg ner dem i samma gryta när de är klara. Häll på kokosmjölk och några teskedar gröncurry-pasta. Jag hade i lite vanlig curry också för jag gillar när det drar lite i munnen som ni vet. Sen dödade jag grytan med sambal men det behöver man absolut inte göra. Jag skulle rekommendera kanske 1-2 teskedar till den klene. Medan grytan puttrar är det bara att börja knyta upp nudelrosetterna och försiktigt lägga ner dem i grytan. Eller nej förresten gör inte det. Kasta dem som om de handlade om diskus, då hade Morberg blivit glad. Sen är det bara att lägga på locket och låta grytan puttra en stund på svag värme.
Smaka av och när du känner att du inte kan hålla dig längre, ja, då får det vara klart enligt mig.
Så har januaris sista och årets första lönehelg sprungit förbi, och det gör mig ingenting alls för jag diggar inte Januari särskilt mycket. Jag tycker nog att det är årets mest sugiga månad om jag ska vara ärlig. Helgen har dock varit fantastisk och om det inte vore för att jag råkar veta att det är just januari hade jag lätt kunnat missta den här helgen för att vara direktplockad ur december. Den har nämligen gått i matens och dryckens tecken, minst sagt. Livet alltså.
I fredags körde vi en liten AW med mina blivande kollegor och min nya chef. Klämde en chiliburgare som faktiskt var helt okej. Drack ett galet bra rödpang. Börjar man bli tant när man börjar intressera sig för sånt? Sen gick vi till Anglais där vår chefs fruga lirade skiver, men jag blev kortvarig, kände ett kall och tog mig hem tidigt. På Lördagen åkte jag och tränade som vanligt, och sen fick jag brådis för skulle på dags-inflyttningsfest hos min kompis Dasha.
Ibland undrar jag hur hon gör för hon är helt enkelt världsbäst på att fixa fest. Hennes lägenhet var liksom ingen lägenhet längre utan hade förvandlats till en mindre nattklubb och allt var så satans satsigt. Bar, DJ-bås, och ett galet drag.
Malcolm B dundrade in och ba "Wazzup Malcolm's in da house" och brände av två låtar bara sådär. Tjena.
Imorse var rastlösheten ett faktum och jag sysselsatte mig med aktiviteten köksskrubbning. Som tur är har jag världens smartaste tjejkompisar som ringde precis lagom till magen började knorra och meddelade att de hade bokat brunch klockan ett, inte så långt från där jag bor. Så tog en halv PW ner till Liljeholmskajen och där fastnade vi i flera timmar.
Fick ta en bild på Cissis våffla istället för min för den var för ful tyckte Sara.
Nu ligger jag jäst som en bulldeg i sängen och ska snart rulla ur för att krypa ut till träningsbyrålådan och försöka klämma in kaggen i någon sorts träningstopp som inte är för tajt för om 55 minuter börjar Bodycombaten i Liljeholmen, och det vill man ju inte missa.
För er som undrar hur man bär sig åt för att hålla sig vaken en hel natt utan varesig koffein eller knark ska jag berätta det nu, för det är plättlätt. Det är bara att knapra två järntabletter precis innan man ska sova. Gärna vid tvåsnåret när man kommer hem och egentligen är dödstrött. Inatt när jag kom hem från en åtta-timmars-inflyttnings-dags-slash-eftermiddags-fest som min kompis Dasha hade styrt (helt övermäktigt, förtjänar ett helt eget inlägg) kom jag på den briljanta idén att skölja ner en dubbeldos järntabletter med den obligatoriska hemkomstvattenflaskan. För er som aldrig tagit järntabletter kan jag berätta att det är ett projekt i sig. Det kräver sin planering eftersom att järntabletter är lite som att skrapa triss. I de allra flesta fallen nitar man, men någon gång vartannat år kan man ha åtminstone lite tur iallafall.
Jag har i och för sig vunnit en femhundring en gång. Men då fick jag lotten av en kollega som hade missförstått innebörden av det där med att ge bort en trisslott (i restaurangarnas värld gäller att om två personer lajar lite med samma person blir den som var sist på kulan skyldig den förste en trisslott för er som inte vet). Kollegan trodde alltså att det var ett sätt att säga att han ville laja och jag skrattade så jag dog, och skrattade ännu mer åt hans sprängröda kinder och att jag dessutom vann fem hundra spänn gjorde ju inte saken mindre rolig (sorry Emil, om du läser detta).
Herregud vad jag snurrade bort mig nu kände jag. Röd tråd var det. Hur som helst. Man kan med stor sannolikhet räkna med nit när vi snackar järntabletts-tur, och om jag planerar att vara hemma i ungefär tre timmar efter intagen järntablett brukar det vara lugnt (observera singular järntablett). När man klämmer i sig två tabletter då? Inte särskilt lugnt. Ni kan ju tänka er. Vi kan helt enkelt säga att jag hade en svängig jäkla eftergädda här hemma igår, eller idag eller vad det nu blir.
Att klockan är nio på en söndagsmorgon och jag har en kompis som är vaken stämmer ungefär lika bra som att killar kan föda barn. Så om någon av er läser det här och vill gå runt Årstaviken nu går det bra att ringa mig.
Idag är det lördag, min favoritdag på hela veckan. Det är även precis en vecka kvar till The Nike Blast och exakt två veckor kvar till min födelsedag. Jag ligger i sängen med morgongröten i magen och tänker att livet inte är så dumt ändå. Bra lördagar alltså. Om en timme ska jag knata ner till bussen för favoritdubbelpasset i Älvsjö. Sen inflyttningsfest hos en vän jag inte träffat på forever. Bra lördag.
Ibland tänker jag på de människorna som lär känna mig under vinterhalvåret. Det är nästan så att de borde undra vart deras kompis har tagit vägen på sommaren, jag ser nämligen ut som två olika personer eftersom att jag är vit som en sportsocka på vintern och svart som en lakritsbåt på sommaren. Såhär i vintertider när det i Stockholmstermer uttryckt är svinkallt (kom igen, det är det) kan det vara svårt för kroppen att anpassa sig, iallafall om man inte är född eskimå och har en kropp anpassad för isbjörnsklimat och antarktisvintrar. Min kropp är definitivt inte anpassad för vinterkyla och hur jag än försöker så kommer jag inte undan, jag transformeras till en sorts genomskinlig, narig, tårögd och snuvig version av mig själv. Eftersom att vintrarna är ganska långa i Sverige kan det här tillståndet bli ganska frustrerade - vad är poängen med att bo i ett land där man springer runt och känner sig som en het "ugly-people"-kandidat halva sitt liv liksom?
I det här läget har man två alternativ: Antingen gör man något åt saken eller så accepterar man, och försöker "hitta det som är fint" på sig själv som det så vackert heter. Vanligtvis brukar jag köra på alternativ nummer ett, och dra iväg på någon semester ett par veckor för att återfå min normala färgton, men eftersom att jag går i en skola som i princip inte tillåter ledigt längre än två dagar har alternativ nummer ett inte riktigt fungerat det senaste åren. Jag har därmed tvingats att acceptera det faktum att jag är och kommer förbli en genomskinlig nar-maja i åtminstone ett par månader till. Men så slog det mig idag: På vintern blir mina läppar väldigt väldigt torra, och därmed även väldigt väldigt svullna och väldigt röda dessutom. I flera dagar har jag attackerat läpparna med både vasilin, carmex och nuxe-olja och äntligen har jag fått bukt på torrheten. Till min förtjusning sitter dock svullnaden kvar, och likaså färgen, än sålänge iallafall. Jag gillar det. Pussmun är alltid trevligt, och dessutom slipper jag både läppglans och läppstift ikväll. Gratis! Bra vintern. Puss på er
Snart tar vi helg, vänner, men först tar vi oss an fred-(dagen). Jag gör det med tokförsovning, takeawayfrilla och takeawayfrukost. Föreläsningar idag och sen kickar jag igång helgen med middag med ett gäng härliga tjejer. Ha en fin fredag.
Ni vet hur det kan vara, hur vissa dagar inte känns riktigt lika plättlätta som andra utan att något särskilt egentligen har hänt. Den här dagen har varit en sådan för mig. Har känt mig motarbetad i det mesta jag tagit mig för och så brukar det vanligtvis inte kännas. Det började redan imorse på tunnelbanan och hörrni, snart döper vi om det där jäkla dumsnöret till något riktigt fult för nu börjar jag verkligen tröttna. Tågkö rätt igenom hela Stockholms innerstad mitt under morgonrusningen, kom igen, det går inte. En stackars tjej kollapsade framför ögonen på mig mitt i trängseln. Det var läskigt. Först blev hon alldeles gröngrå i ansiktet och sen rullade ögonen och så bara vek sig benen under henne. Som tur var hann vi fånga upp henne och det visade sig att hon hade problem med lite lågt blodtryck, men det skakade om mig ändå. Tack vara det (inte tjejen, utan dumsnöret såklart) missade jag morgonseminariet som Coca-cola höll på skolan. Som tur är har jag snälla klasskompisar som tog info åt mig om det jag missat. Efter ett handledarmöte som fick mig att känna mig ungefär lika vilsen som en ökenråtta i Amazonas och en tre-timmarsfight om biljetter till The Nike Blast (kanske ska döpa om mig till svartabörsen-Isa) var jag helt färdig. Lyckades få med två tjejkompisar och jag har kommit fram till en sak. Jag är jävligt bra på att ragga ihop brudar. Synd bara att jag inte är lika bra på att ragga karlar. Det hade vart nåt. Hursom helst, jag tänkte att Combat-passet skulle reda ut hjärnan lite. Jag vet att jag är bra på att stava. Jag vet även att jag är urusel på att skilja på höger och vänster. Nu kan jag dessutom lägga till titeln "balansdyslektiker" på meritlistan, för helvete vad jag har dålig balans. Jag misstänker att det beror på synen. Den är ju liksom inte där och att peta in ett par linser när ögonen tåras av trettiofem liter svett varje gång man viftar lite med armarna skulle vara totalt onödigt. Nej, snart följer jag Björn Borgs fotspår och letar fram det där gamla Intersportpannbandet jag hade när jag spelade fotboll i sjuan. Så slipper folk tro att jag rökt en fet eller blivit dumpad av snubben varje gång jag ska ta mig hem. Men ska kanske inte skylla på svetten, vissa dagar är varken armarna, benen eller hjärnan med. Vilken tur att jag ska vila imorgon.
Och så blev klockan alldeles för mycket igen, men det spelar absolut ingen roll för jag är mosig, färdigtränad, och alldeles endorfinig. Eloge till tjejerna som slöt upp ikväll, det trodde jag faktiskt inte, men träningsdejter är underskattat och det tror jag de höll med om efteråt. Nu ska jag äta upp dagis-salamin som Jossan matar mig med och sen är det tack och godnatt. Nej vänta, har ju ett helt "Sveriges Mästerkock"-avsnitt att ta mig igenom först. Bingo.
Vanligtvis brukar jag gå på Bodycombat på onsdagar men på grund av rastlösheten från gårdagens vila kände jag för att ta ut svängarna lite den här onsdagen och göra en dubbel. Därför bytte jag combatpasset mot ett pumppass en och en halv timme tidigare och samlade ihop ett gäng tjejer för att även köra en Grit-Plyo lite senare på kvällen. Den här dagen har även spenderats i skolan och på diverse bussresor från och till och igenom stan. Jag kallar den här sortens dagar för flängdagar och det är på flängdagar jag hamnar på en sorts ofrivillig diet, eftersom mattintaget under dagen enbart består av "mellanmål". Idag har jag bortsett från morgongröten fått i mig 2 gainomaxbars, en proteinshake, en livstids konsumtionsmängd popcorn och nu en celsius och en banan. Och klockan är efter middagstid. Jag som egentligen tycker det är ganska löjligt med bantning men jag har insett att det är ju precis vad jag håller på med. Dessutom blir det ju skitdyrt att köpa massa mellanmål hela tiden. Så nu behöver jag hjälp, vad äter man när man är på språng en hel dag och hur i hela friden bär man sig åt för att hinna? Tack på förhand!
Idag när jag och mina klasskompisar kom till skolan möttes vi av en en slags artificiell chock. Antingen tvekar lärarna på vår förmåga att ta oss utanför dörren i minusgrader eller så oroar de sig för en gemensam låg blodtrycksnivå och vill hjälpa oss på traven lite. I föreläsningssalen fanns ungefär 60 flaskor läsk i olika färger och ungefär lika många påsar popcorn. Trevligt tänkte jag som letar alternativa mellanmål eftersom att det mest bara är mellanmål jag äter nu förtiden med tanke på hur jag irrar runt mellan olika platser om dagarna. Eftersom våra lärare antagligen tömt samtliga hyllor i närområdets alla livsmedelsbutiker på Estrella fanns där även några påsar OLW - och därav hade vi ett ypperligt tillfälle att ställa de två fredagsmysjättarna mot varandra i en smakduell. Vi testade alltså OLW:s naturella popcorn mot Estrellas naturella popcorn. Att ta med Estrellas cheddarpopcorn i testet hade vart taskigt eftersom att vi alla vet att de är absolut godast. Först ut hos testpanelen som bestod av mig och min klasskompis Mikaela var Estrella. Reaktionen var ingen wow-upplevelse men ett helt klart godkänt popcorn. Lagom saltat, lagom mjuk-hårt och smakade som vi hade väntat oss - popcorn. Nästa kandidat OLW hade därmed inget särskilt att leva upp till. Tyvärr blev denna smakupplevelse i kontrast till den föregående riktigt jäkla dålig. Saltet måste de ha tappat på vägen, maskinen de tillverkats i måste vara en rekonstruerad papperspress alternativt tippexmaskin för det var precis så det smakade. Konsistensen gick hand i hand med en tre månaders gammal pappersnäsduk man glömt bort och hittar i byxorna som tvättats och torktumlats tre gånger om sedan dess. Slutsatsen blev att OLW borde fokusera på chips och att Estrella är den klara vinnaren i smakduellen.
Jag måste bara få dela med mig av en upptäckt jag gjorde här om veckan. Jag upptäckte biblioteket! Det hela började med att jag mitt under hemtentan blev desperat efter en bok om immaterialrätt, och vips dök den eminenta idén upp i huvudet på mig - jag ringer biblioteket, dom måste ju veta. Sagt och gjort, jag ringde bibblan och en trevlig telefonist vid namn Ingrid svarade och var så vänlig att hon kunde lägga undan en bok i immaterialrätt åt mig, och inte nog med det - hon kunde dessutom se till att den gick att hämta ut på mitt närmaste bibliotek redan dagen därpå. Gratis! Jag var förbluffad. Sedan när blev trevlig service OCH budtjänst gratis? Dagen därpå gick jag till biblioteket på Medborgarplatsen för att hämta ut min bok, och det var då jag upptäckte det. Biblioteket är ju fullt av spännande saker. Man kan låna både bok-böcker, ljud-böcker, tal-böcker och filmer om allt från Torsten Flincks barndom till om hur späckhuggare parar sig. Allt man inte vet kan man ta reda på på biblioteket. Jag valde att låna böcker om hur man tjänar sin första miljon och om hur man säljer sig själv och tar betalt. Tolka det som ni vill. Om jag kallar gymmet för mitt stammishak i dagsläget kan nog biblioteket bli mitt stammishak i framtidsläget. Jag fyller ju trots allt 25. Med andra ord har jag två veckor och fyra dagar på mig att klippa 60-talspage, skaffa linnekläder i skogens färgskala, peta fram glasögonen på nästippen och döpa om mig till Irmelin eller något liknande. Man vill ju inte sticka ut för mycket som ni vet.
Ibland är det bäst att hålla tillbaks träningsgalningen inom sig, även om det tar emot, men för min egen och mina medmänniskors skull gör jag bäst i att hålla mig själv och mina nysduschar bakom stängda dörrar ikväll. Att bli smygförkyld när man är diagnostiserad träningsnarkoman är ungefär lika irriterande som att stuka stortån eller bryta nyckelbenet. Det fyller liksom ingen funktion. Man är inte tillräckligt dålig för att få en anledning att bädda ner sig själv i sängen med kopiösa mängder choklad samtidigt som man tycker obeskrivligt synd om sig själv, men samtidigt hindrar det en från att göra det man egentligen brukar göra, som att köra bil, göra fotgymnastik eller som i mitt fall, träna. Att jag kvällen till ära dessutom skulle fått sällskap av en sjukt upptagen killkompis gjorde inte snuvan roligare, men i det här läget gäller det att vara en strateg. Min strategi är minst tolv timmar sömn, bada badkar, typ tre liter neseril och tre hundra Kan Jang-shots. Vila idag, all in imorgon alltså. Hörs då.
Dagens upptäckt: Kikärtor på burk är helt okej som snabbmat, och att Alicia Vikander måste vara Sveriges snyggaste tjej.
Dagens lärdom: Josefin; Isa, vad är IBS, är inte det ett IT-företag? Jag: Njaa alltså jag tror att det står för typ International Business School eller något. Josefin: Googlar: IBS, det betyder Irritable Bowel Syndrom, vilket betyder tarmsjukdom, problem av typ 2 alltså. Hmm vad är det man säger, man kan inte ha rätt i allt....
Idag är det måndag och förmodligen sista dagen av de kommande fyra månaderna som kommer att kännas någorlunda normal. Imorgon smäller det nämligen, och startskottet för en hysterisk period drar igång. Jag pratar givetvis om den fasansfulla C-uppsatsen. Jag har grämt mig inför denna period i flera månaders tid och har förväntat mig en vår av magsår, stressfinnar, sömnlösa nätter, tårar, och ett frenetiskt nagelbitande som kommer att tvinga mig sluta gå och fixa naglarna. Har känt mig allmänt nedstämd och tänkt att nu tar livet slut för en stund men så kom jag på mig själv och när jag tänker i sådana banor vill jag bara ge mig själv en svinhård käftsmäll och skrika mig själv i örat.
Det är ju egentligen imorgon det börjar. Början på slutet av tre rätt jobbiga år, tid att planera in och prioritera tiden lite som man vill, och antagligen blir det här den enda och sista perioden i mitt liv på ett bra tag som jag kommer att ha den lyxen. Tid att träna precis så mycket som jag vill, tid att sitta uppe och jobba på nätterna om jag skulle vilja, tid att hänga med mormor och morfar, och alla kompisar man inte hunnit träffa på typ 34 år. Sovmorgon varje morgon. Fasen vilken vår jag har framför mig. Hur kan jag inte ha tänkt på det?
Jag har iallafall laddat upp, och det gjorde jag med en Bodypump i Hornstull. Det var nästan lättare än vanligt men det kan bero på att C-uppsatsen ligger där i bakhuvet och känns tyngre än alla Bodypump-pass och Grit-pass i världen tillsammans. Ju tyngre C-uppsatsen kommer att kännas, desto lättare kommer alltså träningen att bli. Satan vad jag måste bli stark i vår isåfall. Så kära C-uppsats, hit me with your best shot. Jag är mer än redo.
Jag vill härmed slå ett slag för trolldryckernas trolldryck nummer ett, jag pratar förstås om Kan Jang. Visserligen så är det ungefär lika dyrt som att beställa årgångswhiskey på någon finkrog, men till skillnad från dubbelseende, illamående och baksmälla som påföljd är Kan Jang ett under för allmänhälsan, åtminstone när det gäller mig.
Jag har flera exempel på tillfällen då Kan Jang har varit min räddare i nöden. Har känt mig lite krasslig. Halsat några klunkar och vaknat upp dagen efter piggare än en piggelin och frisk som en nötkärna. Ibland tar jag mig en shot bara för att säkra upp. Vet inte vem den där Kan Jang är men han måste vara något medicinskt geni med trollstavar till fingrar, och han borde enligt mig tilldelas alla priser som finns inom medicin och dryckesvärlden, och jag lovar, hade Kan Jang funnits där bland all annan trolldryck på barhyllan hade jag valt Kan Jang-shots alla dar i veckan.
