De senaste dagarna har jag jobbat sent och därför också varit dödligt trött i både knäna och skallen. Imorse kunde jag inte ta mig ur sängen när jag hade tänkt gå upp och runt 10.10-snåret fick jag istället rulla mig ur sängen och åla mig bort till badrummet för att jag hade blivit så himla kissnödig. Vanligtvis studsar jag upp vid åtta men den här morgonen gick det helt enkelt inte. Givetvis fick jag panikbråttom till det Crosstrainingspass jag hade tänkt gå på klockan elva men sen tänkte jag till och kom fram till att 1. Att träna Crosstraining med nytuggadfrukost i magen skulle antagligen innebära nån liten kräkning här och där och det vill man ju helst slippa. 2. Att träna Crosstraining utan frukost i magen skulle antagligen innebära noll-ork och minuskraft och det vill jag ännu hellre slippa. 3. Jag skulle inte ens ha hunnit äta frukost. 4. Att åka kommunalt till Hornstull tar kanske 50 minuter eftersom tvärbanan gått på semester. 5. Att gå till Hornstull tar ungefär exakt en timme. 6. Att cykla dit tar kanske 15 minuter. Om man har en cykel som står i sitt cykelrum och inte i ett cykelrum i Liljeholmen.
Så, istället för att lägga krokben för mig själv laddade jag lurarna och gav mig ut på min första milsrunda för det här året. Var tvungen att kolla formen för om jag ska springa milen med sällskap skulle det ju var pinsamt om benen fick för sig att lägga av efter de sex kilometer vi vanligtvis springer. Att jag sprang in i min kompis Pischa häromdagen och bestämde att jag skulle haka på ett långdistanspass i veckan gjorde att jag fick tummen ur röven men jag måste erkänna. De första kilometrarna kändes jäkligt tunga och U-svängarna var väldigt nära ett par gånger, men efter andra kilometern fick jag upp farten och då var det riktigt skönt. Höll en okej fart hela vägen och såhär två timmar, en dusch och ett mellanmål senare är jag jäkligt glad att jag inte vände om. Att dessutom pricka in milsrundan på veckans enda molniga och minst svettiga dag kändes som ett genidrag såhär i efterhand.
Om ni sträcker ut handen och jämför ringfingret med pekfingret ska jag berätta en sak. Normalt sett har killar ett längre ringfinger än pekfinger. Detta beror på det naturliga testosteronöverskott människor av det manliga könet föds med. Tittar man på en kvinnohand ser det vanligtvis ut på samma sätt fast tvärtom. Pekfingret är längre än ringfingret och det beror på ett östrogenöverskott som kännetecknar kvinnor. Är man kvinna med ett längre ringfinger betyder det att man har en högre nivå av testosteron i kroppen vilket i sin tur innebär en förhöjd muskelstyrka och en ökad förmåga att bygga muskelmassa. Det kan även innebära andra mindre smickrande förmågor såsom mörkare röst, kraftigare hårväxt men de kan vi blunda för. Jaa.. vad ska man säga...?
Imorse kom jag hem från min minisemester och om det var något jag längtat efter så var det att få röra på mig, så gick en PW med tung baklast till morsan längs Årstaviken.
Hade på mig mina snabbaste shorts. De är så lätta att de inte ens känns att man har något på sig. Skönt tänkte jag. Mindre skönt när jag märkte att känslan var ett faktum och att jag faktiskt visade halva rumpan. Hur svårt ska det vara att hitta bra shorts?
Fick frukost hos morsan. Hon kan sina grejer om man säger så och har ni inte testat melon och kaffe så testa. De liksom "gifter" som Morberg skulle sagt.
Hann leka lite med lillgrodorna. Här gör vi plankan. Sen var jag tvungen att springa till min kompis frans-Wanda för att fixa flirtfjunen och när de var klara (och lika snygga som alltid för Wanda är bäst) promenerade jag till Spårvagnshallarna för lite GRIT Strenght.
Till vänster ser ni chipsmongot, till höger Stark-Elin. Bilden är snodd av duktiga Annica. Efter en skön promenad hem var tanken att jag skulle hitta på något kul men om det är något som ger mig lika mycket panik som en svärm fiskmåsar är det att vakna upp i ett kaos så därför tog jag tag i mig själv och styrde upp. Och förresten känner jag mig ändå ganska nöjd med den här dagen som den är och imorgon kommer jag att känna mig ännu nöjdare när jag vaknar i en städad lägenhet med noll smutsiga kläder i tvättkorgen. Det ni. Sov gott.
Jag har det bra. Väldigt bra. Idag har mormor visat mig huset där hon föddes och berättat historier från sin barndom, fast IRL typ. Sen har jag bränt mig i solen och spelat plupp med mina kusiner. Däremot kan jag inte för mitt livs fulla muggar förstå hur alla människor i detta land kan se ut som bowlingkäglor utan substans för det finns verkligen inget att äta här. Till frukost finns det sillspad med cornflakes. Om man har tur hittar man ett grågrönt ägg. Men det kanske är just därför, om jag tänker efter för det enda man mättar magen med är chips och öl och om jag tittar riktigt noga i spegeln börjar jag själv likna en kägla, eller en halv iallafall. Längtar hem nu, och som tur är åker vi hem imorgon. Förhoppningsvis ser jag ut som jag ska om någon vecka eller så för såhär kan det inte fortsätta. Bilderna nedan är på den solnedgång som syns från balkongen precis just nu och på min pappa som inte kan slita sig från guran.
Alltså. Det här med sommar, jag kan inte få nog. Senaste dagarna har varit precis som dagar ska vara. Jag har endast hängt runt och gjort sånt jag haft mest lust med. Glidit runt i träningskläder på dagarna, ätit glass, tränat lite då och då och kanske klämt en flaska bubbel nån gång ibland (bara för att jag kan). Skitit i att duscha och gå och lägga mig direkt efter och istället landat på lite bryggor och tittat på folk som badat. Cyklat i terräng som en blådåre och ätit grillat. Gårdagens combat var den absolut roligaste på länge. Ingen AC, seriös syrebrist och skakiga armar men fan (och nu svär jag igen, sorry Uffe), vilken energikick just den klassen är. Nu sitter jag på ett soldäck med hela tjocka släkten. Imorgon vaknar jag i Estland. Snälla sommar ta aldrig slut.
Om ni undrar var jag har hållit hus den senaste veckan är det varken på gymmet eller på krogen. Inte hemma heller för den delen för den senaste veckan har jag haft fullt upp med mitt första lägenhetsprojekt. En kompis behövde akut hjälp med en lägenhetsmakeover, och eftersom jag ändå har sommarlov tyckte jag det kunde vara roligt att leka Lulu Carter för en stund. Att leka Roomservice skulle kunna vara skitkul om man hade ett kreditkort utan gräns, en bil modell större och körkort också för den delen. En Johnny och Mattias med snickarbyxor är också att föredra, men det hade vi i och för sig, i form av en superduo i en något yngre och snyggare version och utan deras hjälp hade det aldrig blivit klart igår (tack igen Martin och Nils). Dessvärre fick vi klara resten utan både bil och karlar och veckan har därför till stor del bestått av shoppande, kånkande, skruvande och en jävla massa svordomar. Att bära en 100-kilos soffa upp till femte våningen är inte att rekommendera om vi säger så. Trots det har det varit jättekul och igårkväll, dag 7, när jag vaknade upp ur inredningstransen kunde jag inte riktigt fatta vad det var vi hade åstadkommit. Inrett en lägenhet från grunden på 7 dagar, utan bil, och utan att det blev allt för dyrt. Jag är jättenöjd och jätteglad och tänker att det är ju fantastiskt att människor får betalt för att göra sånt här som är så roligt.
