Lika mycket som jag ibland inbillar mig att jag har en kropp som klarar av precis hur mycket fysisk aktivitet som helst vet jag hur viktigt det är att vila en stund emellanåt för att ge kroppen en chans att pusta ut och hämta ny kraft. På samma sätt vet jag hur viktigt det är att äta bra grejer både innan, emellan och efter träningspassen. Trots det är jag den sämsta att följa hälsosamma råd om hur och när man ska vila och äta och allt vad det är. Det verkar krångligt och jag äter hellre det jag är sugen på när jag är sugen på det och vilar hellre när jag känner mig sliten. Kroppen är sin egen husläkare och lyssnar man bara på den ordentligt så vet man hur man ska göra.
Med detta sagt tar jag vilodag idag. Visserligen ska jag jobba, men med normalpuls. Och just det. Jag ska äta glass också.
Idag har jag haft en sån där dag då man inte vet om man ska gråta eller skrika, när tankarna snurrar snabbare än popexpressen på Grönan och när fokus har dragit på semester till Mallorca. När huvet känts som en vattenballong och man tycker att man matchar en daggmask i IQ-nivå. En helvetes jävla pissdag helt enkelt. Nu tror ni kanske att jag var ute och slirade och fick i mig några järn för mycket igår men så var absolut inte fallet. Det är den fasansfulla examensarbetepaniken som har smugit sig på och jag ogillar det minst lika mycket som orättvisa och julkorv. Tänk att jag som varit lugn som en filbunke skulle drabbas av panik. Typiskt. När gråten kom för nära i eftermiddags packade jag min nya fina träningsväska och åkte iväg för att träna ett par timmar. Tänkte att det skulle vara skönt att slå ut frustrationen i luften en stund på en Bodycombat men eftersom att klockan var så lite klämde jag in en GRIT Cardio på vägen dit. Har aldrig testat den kombon förut och egentligen låter det ju rätt galet att kombinera två tunga konditonsklasser med varandra men vad ska man säga. Gillar man att testa gränser så gör man. Jag har aldrig varit på ett GRIT Cardiopass med fräscha, dvs oBodypumpade ben, vad jag kan minnas men jag måste säga att passet inte blev det minsta lättare för det. Tvärtom kanske till och med och har jag inte fått rynkor än får jag det väldigt snart med tanke på alla de grimaser som vänder ut och in på ansiktet varje gång. Att vi bara var sex deltagare och hade riktigt med utrymme gjorde dessutom att eventuellt fusk var omöjligt och spurterna har nog aldrig känts så tunga som idag om jag ska vara ärlig. Skönt var det iallafall men jag kände mig ruskigt skakis på vägen till Combatpasset efter. Som tur var hann jag precis dit och byta om innan det var dags, så jag hann inte känna av tröttheten så mycket innan passet drog igång och satan vilken skön energi det var i salen idag! Massa leenden, pepp och svett och såhär efteråt känner jag mig lite smålycklig. Har ni någon gång funderat över meningen med träningen? Magrutor, vältränad kropp och att slå rekord i chins? Glöm det. Det är precis det som hände mig nyss. Den vände min dag.
Idag har jag gjort precis det jag älskar att göra allra mest - tränat, varit i solen, och hängt med trevliga människor. Dagen började visserligen med ett snabbt handledarmöte men det var överstökat lagom tills solen började ligga på, och efter en skön promenad till St Eriksbron, en rekordsvettig Bodycombat och en superlunch och häng på bryggan vid Liljeholmskajen hade jag glömt bort allt som kallas metodkritik och teorikopplingar.
Vi stannade där på bryggan i flera timmar och när klockan slog eftermiddag kändes fyra timmar alldeles för långt bort för att vänta på GRIT-passet som har blivit en trevlig tisdagstradition, så jag fick med världens bästa instruktörs-Elin på en PW och lite utegymmande för att suga in det sista av solen innan dödspasset (för det är just vad det är, på ett dödshärligt sätt).
I torsdags när jag var på ett annat GRIT Strenght-pass fick jag skämmas för de vikter jag tog på stången. Antingen käkar man dynamit på Östermalm, eller Vasastan eller vad det nu är, eller så har stammisarna specialvikter urtömda på sand för att kunna skrämma skiten ur främlingar som kommer dit, men tjejerna och killarna på Spårvagnshallarna var inte alls blyga med vikterna. Nu snackar vi inte ett kilo hit eller dit. 50% av kroppsvikten var det som gällde och mina vanliga vikter såg ut som flugvikter jämfört med grannarnas.
Det fick mig att undra om det bara är jag som tror att tjugo kilo på stången är jobbigt nog och därför lassade vi på lite extra idag. Även om jag inte alls närmade mig hälften av min kroppsvikt var det aptungt. Tömd på både svett, energi och med årets första solbränna checkar jag ut från det roliga livet och beger mig in i allvarets värld. Dock med tända ljus, lite rödpang och ett väldigt bra humör efter en fantastisk dag. Det blir vad man gör det till.
Ytterligare en kod knäckt. Kom hem ganska så sent inatt, efter jobbet och eftersom att grannarna mitt över gatan hade raggardisco på balkongen tills kvart i fem på morgonen hade jag kuddkrig i sängen med mig själv ungefär lika länge. Ett tag hade jag lust att sula alla mina bananer mot dem och skrika ett argt och omoget "håll käften" men tänkte till och tänkte om och kom fram till att jag skulle låta gamlingarna få härja klart, nån gång måste ju de få hålla på också. Eller så vågade jag helt enkelt inte. Klockan 8.30 måste man senast äta frukost för att inte kräkas på på dubbelpasset har jag räknat ut så det var alltså bara att stega upp ett par timmar senare och skeda i sig gröten. Laddade till och med med extra banan och vätskeersättning bara för att säkra upp, men - det hjälpte inte. Jag trodde jag skulle dö idag. Det var SÅ tungt. Jag varvade mellan megagäspningar för att jag var så himla trött och nära gråten (inte riktigt men typ skrattgråt) för att det var så himla tungt. Tänk hur sömnen spelar in. Om det inte vore för att världens bästa Rebecka fyller år idag skulle jag sova tills imorgon. Nä, nu ljög jag verkligen. Jag ska träffa mina tjejkompisar nu och det gör jag alldeles för sällan, så just nu finns det inget jag hellre vill göra än att få hänga med lilla familjen. Sova kan man göra i graven.
God morgon. Det här är min frukost. Jag har ätit samma i snart ett år och folk frågar om jag aldrig tröttnar på gröt och svaret är nej. Jag skulle kunna äta gröt till frukost-lunch-middag om jag var tvungen för jag tycker det är perfekt. Jag är en människa som måste äta när jag vaknar, och jag menar verkligen måste. Under natten slår det dubbelknut i magen och för att trycka ut den måste jag äta, helst så fort jag vaknar för det känns inte alls behagligt att ha en scoutknop som drar i mellangärdet. Så, damer och herrar, här har ni mitt bästa frukosttips:
- Kanel med banan och gröt
- 3 brustabletter i samma glas; C-vitamin, Calcium och Magnesium (har inte varit sjuk sen jag började dricka det här (bankar huvudet i trägolvet)).
Eftersom att jag befinner mig i ett flytt-C-uppsats-skolarbete-hemtenta-jobb-kaos har tidsbrist blivit ett om möjligt ännu mer naturligt inslag i mitt liv. När hälften av alla måsten kräver militärisk disciplin gäller det att hålla huvudet på skaft för det är himla lätt att råka göra något roligare än att sitta med flisor i röven och knappa på ett tangentbord. Tidigare har jag ofta smitit iväg från mina måsten under dagen och kört något träningspass någonstans i stan. Det har blivit till en vana och ett pass om dagen har ofta bytts ut mot två, ibland tre till och med, och jag har älskat känslan av att ha fått ut något mer av dagen än ångest över skolböcker, tentor och hemtentor. Tyvärr funkar det inte riktigt så längre. Jag liksom inget val. Vill jag överleva våren får jag stå ut med stjärtskav, påsar under ögonen och stressmage.
Ett pass om dagen, fem till sex dagar i veckan kan jag klämma in med lite tur, för just nu är den lilla tid jag får över lika värdefull som Oprah Winfreys bankkonto. Jag vet att det låter både galet, osunt och kanske omänskligt att träna mer för många, men alla är olika. Idag var det tisdags-GRIT:en som vanligt, och det var - precis som vanligt lika jobbigt och lika roligt på samma gång. Dessutom följde frans-Wanda med och det var himla kul. Men hon svettades för lite. Eller så svettades jag för mycket. Det tyckte nog Wanda för hon sa "Isa du droppar" när vi gjorde armhävningar. Yes. Jag droppar när jag gör armhävningar.
Men poängen i sängen är att det ändå känns som om det fattas något. Jag kan inte sätta fingret på vad. Det känns så konstigt att träna mindre. Myrorna kryllar i röven som aldrig förr och jag misstänker att jag kanske till och med skulle spara lite tid om jag kunde träna lite mer, för det kanske skulle få mig att kunna sitta still iallafall en timme åt gången istället för sex minuter. Vad jag vet är jag inte född med koncentrationssvårigheter men vem vet. De kanske kan växa fram med åldern. Eller så tränar man fram det. Knepigt det där...Just det! Ikväll är det Biggest Looser. På TV7 för de som inte vet. Första avsnittet sändes igår och jag är som vanligt hooked. Att få vara coach för deltagarna är och har varit mitt drömjobb sedan första avsnittet av det amerikanska Biggest Looser sändes 2004.
För ett par dagar sen kom jag över ett recept på ett mellanmål som jag måste dela med mig av eftersom jag misstänker att det är det bästa mellanmålet som uppfunnits sedan indianerna uppfann bananen. Visst, det ser ut som ett resultat av att Hulken dragit i sig en flaska Pisang Ambong och två liter grädde och sedan drabbats av kräksjukan, men bortsett från det smakar det päronglass och innehåller dessutom så mycket protein att det skulle bräcka vilket gladiatormellanmål som helst.
Låt er inte skrämmas för här kommer receptet:
Du behöver:
Äggvita (jag kör på dunk)
Valfritt sötningsmedel (ICAs egna Stevia är så nära socker man kan komma)
Proteinpulver (jag har fått dille på Fitnessgurus med päronsmak)
Kesella
Vispa ägg och stevia tills det stelnar som en marängsmet. Ballongvisp funkar utmärkt men eftersom jag har så svaga biceps kör jag med elvispen. Vispa ner en skopa proteinpulver. Sist av allt, rör ner lite kesella men inte för mycket. Är man megahungrig kan man äta direkt ur bunken men jag tycker det är godare med skål. Om man vill dra det ett steg längre kan man strössla med något man hittar i skafferiet, förslagsvis mandelflarn eller karamellströssel om man nu skulle ha det hemma. Ursäktar bildkvaliten men på grund av den förmodligen sämsta operatören i Sverige, behöver jag nämna vilken, har jag en iPhone 3G för tillfället. Och just det! Handmodell? Ingeborg 94.
Idag gick premiären av den fjärde releasen till GRIT Plyo av stapeln på Sats Hornstull och eftersom jag har gått och blivit ett hängivet GRIT-fan sen årsskiftet var jag självklart där (som alla andra onsdagskvällar). Nya releasen är riktigt rolig men framförallt väldigt utmanande, och denna gången är inte utmaningen att hålla inne med spyan utan att faktiskt få till övningarna rätt utan att se ut som Janne Långbens avkomma. Många av övningarna var riktigt kluriga att få till och så ograciös som jag kände mig idag har jag inte känt mig sen 2008 när jag gick på Stepaerobics med min kompis Robine. Har förövrigt aldrig vågat mig på en aerobicsklass sedan dess. Idag fick jag med mig min kompis och kollega Nella och hon tog orden ur min mun när hon beskrev känslan i den sista övningen. "Jag kände mig som värsta tjockispaddan som inte kom upp". Jag undrar förresten hur den övermänskliga tjejen eller killen ser ut som kom på den övningen. Hur som helst, passet var skitkul och asjobbigt och jag är lite ledsen över att de ska ta bort klassen från onsdagskvällarna på Hornstull. Den har liksom blivit lite av en favorit. Nu blir det frivolt in i duschen följt av mitt avsoluta favoritprogram - Antikru.. Nä menar Sveriges mästerkock
Jag vet inte hur jag ska börja. Jag är stum, synen är suddig och jag haltar som ett kryckfyllo. Jag tjatar ofta om kräksträning men den här träningsupplevelsen, lång som ett vänner-avsnitt, som jag och ett gäng andra människor just tog oss igenom toppar nog alla löprundor och Bodypump-pass tillsammans. Hej nya GRIT Strenght-releasen, och hjärtligt välkommen. Det här var nästintill fantastiskt. Hade middagen kommit upp på riktigt hade det blivit full poäng, men jag lyckades hålla spyan inne även om jag vid två tillfällen blev rätt orolig och funderade på hur många sekunder jag skulle behöva för att slippa kräkas på golvet och isåfall hur spyan skulle se ut. Hur som helst, nya GRIT Strenght-releasen inklusive grym coachning får högsta betyg och jag längtar redan tills nästa tisdag. Träning när den är som bäst helt enkelt.
Veckan är igångsparkad och som varje vecka inleddes träningsveckan med en Bodypump i Hornstull. Det är en himla tur att man kan pumpa på måndagar för jag har inte den blekaste om vad jag annars skulle pyssla med på måndagskvällarna. Att starta veckan utan bodypump skulle vara lite som att fira midsommar utan krans. Lite halvt menlöst. Idag var det tungt och tufft och varje måndag någon minut in i benlåten, som är klassens första styrkelåt efter uppvärmingen, kommer jag på mig själv med att tänka "varför utsätter jag mig för det här" för exakt så jobbigt är det. Svaret kommer några minuter senare när låten, som jag tycker är den tveklöst tyngsta, är över och mjölksyran rinner ner i skorna och den första endorfiströmmen susar igenom kroppen. Just därför tänker man då och sen är partajet igång.
Idag var det ganska så jättetungt. Speciellt under bicepslåten när jag mest ville kravla in under stepbrädan och gömma mig, för hur jag än gör så får jag inte upp den där jäklarns stången. Jag klarar ungefär tio sekunder och sen är det som om en osynlig meskraft tar grepp om mig och där står man och skäms ungefär.
När jag kom hem fick jag fruktsallad, choklad och rödtjut. Har hört att det är bra för hälsan.
Idag har jag tagit ut svängarna lite mer än vanligt. Efter combaten på St Eriksbron sprang jag till Odenplan, fast egentligen tog jag bussen, för att göra min kompis Emelie sällskap på en Crosstrainingklass på Odenplan, som tydligen ska vara lite halvgalen.
Det var två tuffa grabbar som höll klassen, den ena hette Platini och den andra tror jag hette Kim. Trots att klassen, som alltid på Odenplan, bestod av 99,45% kvinnor var det ingen sockervadd, rosa moln och nagelpyssel. Det var hårda puckar och fullt ös och framförallt gavs man möjligheten att ge sig själv en rejäl utmaning, eftersom vi jobbade under tid och inte efter antal repetitioner. I och för sig misstänker jag att det förekom en hel del fusk för jag kan inte för mitt liv förstå hur tanterna kunde göra squats med axelpress och burpees snabbare än mig. Jag har ju tränat massor på det. Antingen var det injicerat krut i damerna eller så måste de ha hört fel och gjort tio reps istället för tjugoen. Eller så är man helt enkelt sjukt vältränad om man bor vid Odenplan. Jag tror på antagande nummer två.
Om jag ska jämföra klassen med någon annan klass jag brukar gå på har jag en perfekt beskrivning. Ta en stor bunke. Stoppa ner en GRIT Strenght, 30 min, plus en GRIT Cardio, 30 min på det. Spä ut med diverse kroppsvätskor, med fördel svett och krydda med lite magsyra som letar sig upp i halsgropen. Vispa runt allt detta så att det blir extremflåsigt så har du en Crosstrainingklass signerad Platini och Kim (tror jag).
Detta gäller alltså endast denna klassen eftersom att Crosstrainingklasser inte går att generalisera. Instruktören utformar klassen och bestämmer intensiteten. Jag har varit på Crosstrainingklasser där jag har varit nära på att somna och jag har varit på Crosstrainingklasser där jag varit nära på att avlida.
Den här klassen, som går på Odenplan på tisdagar klockan 14 får en klar femma av mig (av fem toasts). Rekommenderas starkt för de som vill dö lite eller utmana sig själva till max. Det är då resultaten kommer, det vet ni va.
Skulle tagit en bild på mig och Emelie men vi var för svettiga. Fast egentligen glömde vi...men såg ut ungefär som på bilden nedan. Tredje duschen för idag. Ikväll är det GRIT Strenght. Har jag sagt att jag älskar att träna?
Men vad hände? 17 träningspass senare och både byrålådan och garderoben ekar tomma, sånär på några gamla strumpor. Jag har visserligen en låda skämsträningskläder in case of deadly serious emergency under sängen. Lite som svarta lådan fast i träningsform. Man vet aldrig vad man kan hitta. Men jag tror nog att jag hellre startar morgondagen i tvättstugan än ger mig på min alternativa låda och ställer mig och pumpar imorrn i tajts med leoprint och reflexväst. Vilken tur att det kommer lite påfyllning till lådan i veckan. Varifrån vet jag inte men tror någons pekfinger fick klicksjukan häromdagen...
Idag har jag svettat mig igenom pass som NTC Focused Core, Ruffie, Bodypump 85, NTC Skills, Movement 101 och sist men inte minst Bodycombat som fick avsluta helgen. Känslan i magen har varit magisk rakt igenom. Känslan i röv, lår och axlar har varit tragisk rakt igenom. Jag hade inte någon aning om att den här nivån på träningsvärk existerade men jag kan inte låta bli att njuta för såhär genomtränad har jag nog aldrig känt mig i hela mitt liv. Undrar om jag någonsin kommer orka träna igen. Skämta bara, såklart jag kommer. Kommer kanske till och med att tycka att det är ÄNNU roligare, om det nu är möjligt. Söndagens jobbigaste pass? Ruffie. Tränade mot en livsfarlig norska som stundtals slängde runt med mig som en lovikavante, men jag var iallafall bättre på armhävningar. Tackar alla GRIT-pass för det. Jag har förresten träffat massvis med norrmän och norskor i helgen. Himla trevligt folk det där alltså. Vill passa på att tacka mina fenomenala träningspartners Åsa och Sofie också. Ni är roliga...
Klockan är fem och jag har kastat in handduken för idag men satan vilken upplevelse. Dagen har varit sjukt intensiv men det har bara varit ren och skär träningsglädje rakt igenom. Eftersom båda mina träningspartners har bakdelar av stål och därför skulle inleda dagen med spinning valde jag att spara sätesmusklerna och istället gå på en NTC-klass. Visserligen vet jag inte om jag sparade in på ens en liten lilltåmuskel för klassen var galet jobbig men också sjukt rolig, så rolig att jag faktiskt funderar på att gå på den imorgon igen. Klass nummer två blev en till NTC-klass men den här gången med fokus på fight. Åsa som jag skulle gå med insåg att hennes knä inte skulle palla så som det stålarsel hon är smet hon iväg på en till spinningklass. Det gjorde inget, jag träffade en av mina favvo-instruktörer och teamade med henne och hennes kille på klassen som bestod av tre och tre- övningar. Klassen fick av mig dubbla tummar upp, sjukt jobbig som alla NTC-klasser. Efter klassen kände vi för lite nedvarvning och gick på Les Mills Bodybalance60. Kul för Sofie som instruerar Bodybalance och därmed är ett utnämnt proffs. Kul för Åsa också som fick se mig tappa balansen 19 gånger i diverse överakrobatiska övningar. Jag måste ändå säga att jag gillade releasen, och det ska bli kul att få öva på den när den väl släpps på Sats. Klass nummer fyra blev en spinning och jag har glömt hur jobbigt spinning faktiskt är. Det sög musten ur mina ben och vid ett tillfälle sa det tvärstopp och jag var tvungen att hoppa av och springa igång benen igen. Instruktören var norrman och bara det i sig genererade flera härliga (läs varma) skratt. Efter spinningklassen vek Åsa och Sofie av, jag gjorde ett halvtaffligt försök att delta på en ytterligare NTC-klass men efter halva klassen sa knäna att det var dags att pinna hem. Dessutom är det ju inte världskul att hänga runt ensam så jag lyssnade. Nu har jag kraschat hemma hos mina föräldrar. Mammas mat, tvättmaskin (förbrukade 4 linnen idag) och kanske lite kli på ryggen är precis vad jag behöver. Längtar tills imorrn. GRIT Strenght 8.30. Gotta love it. Tack och Godnatt
Jag kan inte minnas sist jag ställde klockan klockan 07 på en lördagsmorgon. Om ungefär en timme ska jag möta några kompisar och sen smäller det. I helgen ska jag bara få hänga runt med andra människor som lider av samma åkomma som jag, träningssjukan, och lyssna på träning, titta på träning och träna själv. Jag ska alltså på The Nike Blast i Globen, ett träningskonvent där man koncentrerat alla träningsdårar på ett och samma ställe under just denna helg i februari. Jag menar förresten såklart inte det där med att vi lider. Njuter menar jag förstås. Att träna är det bästa som finns och att man hittat en adrenalinkick av rang i något som är så hälsosamt och viktigt är för mig en vinst i sig.
Min förra favoritcombo får se upp lite för jag har kommit på att jag nog gått och blivit lite kär i kombon Bodypump och Grit plyo. Man blir lite mentalt lurad på pumpen, eftersom att man vet att kräksträningen kommer efteråt känns Bodypumpen inte alls lika tung. Dock är den såklart tillräckligt tung för att endorfinerna ska komma löpandes och för att man iallafall i mitt fall skall svettas ut sju victoriasjöar på golvet. Att sedan vara alldeles hög på endorfiner är helt perfekt inför ett Grit-pass eftersom att man känner sig oövervinnerlig, superstark och dessutom alldeles lycklig. Perfekt innan-Grit-plyo-mode med andra ord. Idag studsade jag som en riktig bumbibjörn ifrån St Eriksbron till Hornstull (eller tja, studsade på bussen, men ändå), och dessutom fick jag återigen, efter lite tjat och övertalning sällskap av mina klasstjejkompisar Mikaela och Jessika aka tvättbrädan och killerbenen. Jag tror tamejtusan att endorfiner smittar för jag blir alldeles lycklig av att träna med andra, och att båda två dessutom lovade att följa med nästa onsdag gör att jag känner en liten seger. Sa ju det liksom. Dessutom vet jag ett par andra ladies som hakar nästa onsdag och förhoppningsvis blir vi ett litet gäng. Nu ska jag kräma A-rslet med voltaren, äta upp min havregrynsgröt och kanske skala en morot om jag orkar. Life as a student, som ni vet. Puss på er.
Och så blev klockan alldeles för mycket igen, men det spelar absolut ingen roll för jag är mosig, färdigtränad, och alldeles endorfinig. Eloge till tjejerna som slöt upp ikväll, det trodde jag faktiskt inte, men träningsdejter är underskattat och det tror jag de höll med om efteråt. Nu ska jag äta upp dagis-salamin som Jossan matar mig med och sen är det tack och godnatt. Nej vänta, har ju ett helt "Sveriges Mästerkock"-avsnitt att ta mig igenom först. Bingo.
Med axlar tunga som bowlingklot och skinkor hårda som stenblock..- eller nja alltså jag menar inte att min bakdel är hård som i vältränad utan snarare hård som i träningsvärkad - ligger jag raklång i soffan med datorn på magen, som förövrigt vrålar att den vill ha mat. Ändå känner jag mig 25 kilo lättare för vet ni vad. Hemtentan är inlämnad. Finito. Färdig. Klarare än vad den någonsin kunde bli, och det är så himla himla skönt. Dessutom är jag ny-gritad och eftersom jag måste vara kvinnlig världsmästare i svettning kan det nog stämma att jag är åtminstone 2,5 liter lättare. Idag fick jag med mig min klasskompis Jenny på Griten och Yes Box hon tyckte också att det var ap-jobbigt, men nu har hon iallafall testat Sats i min menings tuffaste pass. Bäst att ta tjuren vid hornen på en gång liksom, och att hon var grym behöver jag knappast tillägga, jag menar, att hon ens kom dit borde hon få medalj för. Nä nu måste jag äta. Hoppas ni haft en fin onsdag!
Älskar den här tanten, kan ni förstå att hon passerat 100-strecket? Inte en rynka. Jag menar, bara det borde räcka som incitament för att börja träna. Dör lite lätt för hennes pimpade utstyrsel, och tro mig. Det där med basker på gym, det kommer vi se mer utav. Klicka på bilden för att komma till klippet.
Vill ni testa att dubbeltugga frukosten fyra gånger om, se vita blinkande stjärnor vart ni än vänder er samtidigt som musklerna sakta domnar bort medan organen förflyttar sig i kroppen som samtidigt genomgår århundradets naturkatastrof?
Då mina vänner ska ni testa kombon Bodypump & GRIT Cardio, på direkten efter varandra. Gärna dagen efter ni har lämnat 4,25 dl blod och endast en timme efter intag av en skål havregrynsgröt.
Är du träningstypen som gillar att "gå på bandet" och pudra näsan mellan varven, hmm. Testa inte. Det här var en av de tyngsta träningsupplevelserna jag varit med om. Inte nog med att jag visste om att jag såg ut som en överkörd fågelunge, jag fick det dessutom bekräftat när jag kom hem.
Med facit i handen skulle jag både ha väntat med att ge blod och ätit frukosten lite tidigare, men jag säger det ändå igen. Jäklar vad härligt det är att träna tills kroppen inte tål mer. Kan inte få nog. Vill ni också prova på att dö litegrann så är det fritt fram att följa med mig nästa lördag, bara att boka. 10.30 i Älvsjö drar det igång.
Nu blir det mat, mat, mat, installerande av den nya chins-stången (tack för tipset Pischa ;) och... just det ja... Den där jäkla hemtentan...
