isasjosten.blogg.se

Har känt mig alldeles trasslig hela dagen, vet inte om det var kärringjäveln i mig imorse som har tagit ut sin frustration genom fysiska åkommor men jag känner mig helt vissen och både lam loj och lealös. Det är därför en himlans tur att jag är ledig ikväll, så att jag kunde ta mig hem och få tycka lite synd om mig själv och pyssla om mig själv lite mer än vanligt. Träning är det inte fråga om, man ska lyssna på kroppen - det kommer ni ihåg va, och idag är det lilla kroppens tur att vila. Det blir enbart fredagsmys med andra ord.

När jag är lite hängig är det enda jag är sugen på mormors grönsakssoppa, men eftersom att mormor inte är här idag gav jag mig på ett eget försök och jag tror tamejfan att soppkok sitter i generna för herre min gud vilken fantastisk soppa det blev. Är du sugen på att testa så gör det för det är busenkelt. Tänd julstjärnan, skruva upp julmusiken (alltid Christer Sjögren), ta på dig din finaste pyamas, plocka fram din längsta morot och häng med.

Du behöver:

• Broccoli (fryst funkar skitbra)
• Morötter (långa och smala är bäst det vet ni va)
• Gul lök, ca 3-4 st
• Grönsaksbuljong
• Örtsalt
• Timjan
• Peppar
• Matlagningsgrädde
• En sällskapstomte
• En flaska Gnarly Head

Ibland måste man som sagt få ha lite roligt också och med tanke på att juletiden officiellt startar nu så kunde vi inte tänka oss något mer passande än lite pepparkaksbak på Hökis. Eller det var någon form av tableservice-aktivitet vi höll på med för degen fick man utbakad till bords och hämtad för gräddning, lyx va. Böjde till lilla gomman lite för tröttna lite på barbiekomplexet och gav henne ett smashing halvraffset för det var hon värd, donnan.

Att sitta och läsa, speciellt kurslitteratur, har en sövande verkan på mig, blir groggy och går på autopilot mot soffan och intar ryggläge minst var 30:e minut. Detta gör att min fysiska ansträngning de dagar jag är hemma och pluggar oftast blir lika med obefintlig och därför tvingar jag mig alltid ut på en PW eller till gymmet nån gång mitt på dagen, för att komma hem först till middagstid då det absolut inte går att plugga mer, man kan väl inte plugga på kvällen heller! Då ska man ju ta det lugnt, visst är det så?

Idag var tröttheten obotlig men jag tog mig till gymmet ändå. Tyvärr lite för sent för det var redan en hel del folk på gymmet, inte minst i fågelbenshörnet. Som ni vet brukar alla hantlar och skrivstänger rymmas på ett och samma område, ofta långt in i gymmet i ett hörn fullt av spännisspeglar. Speglar är inte mig emot, det är tvärtemot skitviktigt för man kan inte se med känseln om man står i rätt vinkel för att övningen ska träffa rätt, men det är så typiskt för jag tror inte jag är den enda tjejen som inte direkt trivs i ensam anslutning till testosteron-upphöjt-till-tusen-klubben.

Idag hade jag i varje fall inget val och jag hade sprungit 3 rundor på bandet och kände mig yrslig så ville verkligen krama lite armmuskler, så jag klämde mig in där i hörnan mellan två grabbar som säkert hette Don och Juan för de verkade ha käkat machochips hela veckan. Tog mina - i förhållande till deras (wow) STORA hantlar - mina små fjutt5kiloshantlar och började göra mina övningar utan att stånka och stöna och skrika som man tydligen ska göra i machohörnan. Men här kommer vi till det roliga -

Det var inte så farligt! Det var faktiskt inte alls så farligt, ingen verkade bry sig. Nu vet jag inte om det handlade om att jag såg extremt motbjudande ut i mitt svettiga hår och mascarasvidande ansikte eller om de helt enkelt var för inne i drömmarna om beach-överkroppen 2013, men det var en jäkligt skön upptäckt. Så brudar, tveka inte, ta för er och ta plats i fågelbenshörnan, det behövs.

Ibland när jag ställer mig i köket på morgonen känner jag bara näeeej inte gröt igen (fast att jag älskar gröt) och för att inte föräta sig på nåt som är så smart och lättlagat och bra för magen så ska man variera sig nån gång då och då och för att fira att snön har kommit lagade jag en bananpannkaka imorse. Superenkelt det med. Det enda sugiga med bananpannkakan är att man måste diska både bunke och stekpanna OCH tallriken. Men jag älskar ju att diska.

Du behöver:
En banan per skaft
Äggvita
Sukrin
Pålägg efter smak (ja kaviar går oxå bra)

Mixa banan och äggvita, ha i lite sukrin (valfritt). Lägg i stekpanna med lite fett i, stek på lagom värme på båda sidor, bre på pålägg och ät om du känner för det.
Jag hade keso och kanel på och måste erkänna den ser jävligt trist ut men hade varken bär eller julpynt att dekorera med.

En liten fågel viska att de ska snöa imorrn så jag var tvungen att snabba mig att göra kanske årets tristaste sko-inköp. Vinterdojor. Kommer med 99% sannolikhet aldrig känna mig särskilt snygg i dessa pjäser, men i år bryr jag mig inte en sekund om hur mina fossingar ser ut för i år ligger fokus på att inte frysa. Hur tänker ni? Existerar det ens några snygga (och varma) vinterskor? Tvek på den alltså...

Eftersom att jag vintertid ser ut som nån slags variant av vit blank julkorv med inslag av diverse delikatesser i ansiktet, och eftersom att det hör julen till att vara extra snäll så tänkte jag att detta måste ju även gälla ansiktet. Därför använder jag BARA dessa produkter för tillfället. BB-cream, grym för huden och ger iallafall känslan av att verka något täckande, foundation (fattar inte varför det kallas så när det är som puder) från I.d bare minerals och concealer och bronspuder från samma märke. Å så ett lipsyl (hur stavas det?) som jag fick i nån goodiebag från Burt's bees. Det är gjort på bivax om jag inte minns fel.

Sa ju det. Sjukt snäll är jag.

Är så himla besviken över förmiddagens BP-pass. Ville verkligen ge den nya releasen ett nytt försök, hatar att ge mig, och såg att det gick ett pass på Fjoll-SATS no 1 Odenplan klockan 12 och trots att det inte är direkt mitt grann-gym drog jag på mig gallonstället och krigade mig dit.

När instruktören lite käckt sa att idag ska vi köra Bodypump 84 tänkte jag Jisses Madonna här har vi en snabblärd jäkel men redan i första låten sjönk mina förhoppningar ner till fotknölarna. Vad var det där för en varelse för det såg mer ut som ett asplöv som blivit korsbefruktad av Gunilla Persson och David Hasselhoff. Hon var helt galen! Och hennes teknik gick emot precis allt jag lärt mig innan. Brett grepp på stången på tricepslåten, gunga fram och tillbaka som en pendel i bicepslåten, vila på huk i knäböjslåten and so on.. Det slutade inte där liksom. Inga instruktioner innan övningarna utan liksom halvt efter. Detta resulterade i att man missade första övningen mellan varje byte, och som tur var hade jag hyfsad koll på vad som skulle komma ändå.

Jag kunde inte fokusera utan var bara förundrad över pinglan på scen som spratt ut i hopp och sparkar emellanåt, väntade bara på att hon skulle sträcka upp den seniga armen i luften och skrika "måntiara, förvandla miiig" - hon var ett enkelt inte på riktigt.

Ett tag tänkte jag att "om jag skiter i henne å försöker göra som jag brukar kan jag kanske bli lite svettig iallafall" men det gick absolut inte för så fort jag försökte "pekade" hon genom att ge av sig en skranglig frontkick och skrek "djupareeere, jag vet att du kan, meeeeera, jaaa jaaa jaaaaaaaaaa" och jag blev superdistraherad och superirriterad. Undrar om hon verkligen hade koll på vart hon var nånstans för i mina öron var hon någon helt annanstans.

Hon får därmed av mig noll av fyra toasts. Eller vänta lite. Hon kan få ett trött jävla formbröd för alla skutt och ryck hon hann med. Och för att förebygga allvarliga ryggskador kommer jag aldrig gå dit igen. Bra så.

Idag fyller min vackra mamma 51, så därför mamma, förutom att säga grattis vill jag bara tacka dig för att du raggade upp den där nakenmodellen du målade av på konstfack 1987, det var ju himla tur för annars hade ju varken jag, brorsan eller syrran blivit till och det hade ju vart väldigt tråkigt för er! Man tar ju inte grisen i säcken liksom..

love you mami <3

Kanske månadens hittills gråaste dag men vad gör det? Perfekt tillfälle att stanna inomhus om man har den möjligheten. Jag kom precis hem från ett BC-pass på St Eriksbron och är fylld av energi. Ljusen i fönstren är nytända, jag är nyduschad och maten är nylagad- eller nyhackad eller vad man nu ska kalla det. De som känner mig vet att jag är född med tummen mitt i handen när det kommer till köksskills (eller så är jag helt enkelt skitlat) men ja lever efter matlagnigsmottot "så lite disk som möjligt och fort skare gå" ungefär. Så här har ni en bild på ett nytänt ljus, en nyhackad lunch och en nyduschad chey :)

Är helt mållös efter kvällens pump. Innan passet frågade instruktören mig vad jag tyckte om den nya koreografin eftersom jag var med och körde några nya låtar på premiären i lördags. Stark och muskulös som man är svarade jag självklart precis som det var. Låtarna var skitenkla och något jag kunnat göra samtidigt som jag ligger i sängen och pillar mig i naveln... Typ. Eller nej.. Kanske så sa jag inte men jag sa ändå att jag tyckte att flera av låtarna kändes lättare än förra programmet. Och OJ vad jag hade fel. Jag fick skämsigt äta upp mina ord och tugga dom innan de satte sig i halsen på mig för att nära vilja få mig att kräkas. Det här var ta mig tusan det tyngsta pump-passet jag tagit mig igenom och då pratar vi ett par hundra. Muskelsjälvförtroendet fick en rejäl slägga i mellangärdet och jag kved, gnydde, tjöt och tyckte allmänt synd om mig själv. Men satan vad de följande 3 månaderna kommer att göra en stark och jag kan inte komma ifrån att känslan efter passet nog var en av de bästa - av alla de hundratals pumppass jag tagit mig igenom.

Vanligtvis har jag sällskap av min killkompis Nisse på måndagarna men idag missade han passet. När jag på telefon berättade om vad han missat fick jag ett mms en timma senare, han känner konkurrens den där karln. Det tar jag som en komplimang :)

Dagens lärdom: Kaxighet varar kortast och att sparris på burk är jätteäckligt!

Kaxfröken innan passet. 

Död inte så kax-fröken med minuspoäng på muskelsjälvförtroendekontot

Kax-Nisse

Mr förkylning jagar mig och skjuter trötthetspilar och bacilluskpartikler efter mig. Var tvungen att göra ett stopp på Gullmarsplan påväg till skolan för att låta Apoteket ruinera mig. Satan vad dyrt det är att förebygga förkylning. 323 kronor borde väl räcka för att slippa en förkylning?

Nu springer vi igång den här veckan! Jag gör det med grötarnas gröt, grupparbete i skolan följt av den hederliga bitterljuva måndagspumpen. I helgen har jag handlar lite nya grejer till träningsbyrålådan, han stog och gapade om att han behövde det nämligen.

Sen började skåpet mittemot lådan blänga surt på mig så var tvungen att köpa en kappa till skåpet med. Ja jag vet, är lite för snäll ibland...

Hoppsan. Vad det är i behöver ingen undra för det är givetvis äppeljuice. Och på frågan om Callgirl var bra behöver ingen hellre undra för jag bytte valet till Blondie istället och yes box, den var riktigt dålig. Så allt som skrivs av Damernas i Falun eller vem det nu e som rosat fanskapet kan ni lita på fast i motsatt riktning! Sussa sött

Så är det för mig iallafall. Trots den sanslösa tröttheten pallrade jag mig ner till Liljeholmen och avrundade veckoformen med en vinnande kombo enligt mig - BC och BB. Ny koreografi på combaten fick mig att känna mig som en bortkommen hare med tourettes i benen, men svettigt var det och jag börjar äntligen få in jabbarna och de där satans krokarna. På bodybalancen körde jag nån egen variant med minusbetoning på balansen. Tröttheten gjorde sig påmind och jag var vinglig som en packad fjortis. Dock gjorde jag mitt yttersta passet igenom och för det får man faktiskt vara stolt enligt mig. Nu ska jag och min kompis Kajsa se Callgirl. Uselt söndagsfilmval, jag vet, men det är helt enkelt de allvarliga filmerna som tilltalar mig bäst.
Nu laddar vi batterierna för en ny vecka, och hörrni, ni vet att det är mindre än en månad till jul va?
Puss på er

Ibland är man för kaxig för sitt eget bästa och det var vad jag fick erfara under morgonens pass. Ny koreografi och utmanande låtar fick mjölksyran att fräta sönder samtliga kroppsdelar men jag härdade ut och fick under några tillfällen svälja stoltheten för att snällt lätta på vikterna då jag kände mig smått löjlig när jag vek mig halvvägs in i bicepslåten. Var mina små kulor på insida överarm fejk liksom?

Efter denna käftsmäll snabbade jag mig i raketfart för att hinna med en räserdusch innan jag skulle träffa upp min fina vän och friskus Roshi. Tackar henne för dubbelinjektionen i energi, det behövdes. Roshi kommer förövrigt bli världsartist inom de senaste 3 åren, det är jag säker på. På måndag flyttar hon till London där hon ska vara med i en av världens största musiktävlingar. Det ni. Kom ihåg vart ni såg det först.

Kvällen inleddes med munhuggsorkestern, dvs middag hos familjen Sjösten. Jag och pappa spelar gitarr, gärna olika låtar i olika takt samtidigt som vi diskuterar med mamma och intar rödpang i obscena mängder.

Innan sömn tilläts - 07 imorse förövrigt - hann jag även avverka ett smärtfyllt arbetspass på Collage, så ja! Idag är jag megatrött och den där tröttheten går liksom inte att förtränga längre. Misstänker att dagens tvättpass kommer att varvas med intervallpowernaps för att jag ska kunna stå på benen under kvällens dubbelpass i BodyCombat och Balance.

Vi hörs då!

Som bekant är tre grabbar i medelåldern på besök i stan och lirar skiver i nån förort - kommer inte ihåg vad de heter men de måste va från landet för de har dragit hit alla sina hundratals tusentals kompisar, eller så lider de bara av korvstoppningssyndromet, dvs trivs i korvstoppade miljöer. Det här resulterar i överfyllda krogar och stretchade öppettider och för att ladda för kriget åt jag och min kollega/vän en fet trerätters hos en annan kollega på Tre vänner i midsommarkransen. Detta käftligg i matväg (skitgott) gjorde kvällen igår lite lättare - ganska smärtfri trots att vi gjorde en grym kassa i min bar igår.

Att min mage håller på med någon sorts basorkester hindrar mig ändå inte att kliva upp med tio-tuppen denna morgon för nu står Bodypump först på dagordningen och att jag är mentalsjuk och längtar till ett träningspass som börjar fem timmar efter hemkomst natten innan behöver ni inte ifrågasätta, för morgongröten ligger där den ska, smurftajtsen är på och tröttheten har jag kastat i papperskorgen. Allt är som det ska med andra ord.

Imorse stod löpbandsintervaller på schemat, och för första gången på länge kändes stegen plättlätta och flåset precis lagom. Nu ska jag inte säga att det inte var jobbigt, för det var det, men det är det som är det finurliga med mitt hemmalagade intervall pass - det blir vad man gör det till. Känner man att man orkar en vända till, ja då springer man en vända till tills man helt enkelt inte orkar mer. Och inte orkar mer för mig är när man måste tugga frukostgröten en andra gång för att den återvänt från de döda (magsäcken). Hur som, jag tänkte att jag bjuckar på receptet, för enligt mig är det fenomenalt.
Min 1: 6.5 km/h
Min 2: 7.0 km/h
Min 3: 7.5 km/h
Min 4: 8.5 km/h
Min 5: 10.0km/h
Min 6: 10.5 km/h
Min 7: 11.5 km/h
Min 8: 12.0 km/h
Min 9: 13.5 km/h
Min 10: 14.5 km/h

En intervall är alltså 10 min lång. Jag brukar köra 4 om jag har en dålig dag och 6 om jag har en bra. Idag var en superdag så jag körde 8.
Annars är ett hett tips om man vill jobba upp kondisen att börja försiktigt med 2 och sen trappa upp med 1 extra intervall varje vecka. 5 veckor senare lovar jag att du orkar 6 intervaller och då har du lärt dig springa en mil på en timme. På fem veckor alltså! Är det inte magiskt?

Bjuder på en sliskbild och ja, han där bakom på mig och suckade när jag fotade mig själv framför spegeln, men det bjuder jag också på.