De senaste dagarna har jag jobbat sent och därför också varit dödligt trött i både knäna och skallen. Imorse kunde jag inte ta mig ur sängen när jag hade tänkt gå upp och runt 10.10-snåret fick jag istället rulla mig ur sängen och åla mig bort till badrummet för att jag hade blivit så himla kissnödig. Vanligtvis studsar jag upp vid åtta men den här morgonen gick det helt enkelt inte. Givetvis fick jag panikbråttom till det Crosstrainingspass jag hade tänkt gå på klockan elva men sen tänkte jag till och kom fram till att 1. Att träna Crosstraining med nytuggadfrukost i magen skulle antagligen innebära nån liten kräkning här och där och det vill man ju helst slippa. 2. Att träna Crosstraining utan frukost i magen skulle antagligen innebära noll-ork och minuskraft och det vill jag ännu hellre slippa. 3. Jag skulle inte ens ha hunnit äta frukost. 4. Att åka kommunalt till Hornstull tar kanske 50 minuter eftersom tvärbanan gått på semester. 5. Att gå till Hornstull tar ungefär exakt en timme. 6. Att cykla dit tar kanske 15 minuter. Om man har en cykel som står i sitt cykelrum och inte i ett cykelrum i Liljeholmen.
Så, istället för att lägga krokben för mig själv laddade jag lurarna och gav mig ut på min första milsrunda för det här året. Var tvungen att kolla formen för om jag ska springa milen med sällskap skulle det ju var pinsamt om benen fick för sig att lägga av efter de sex kilometer vi vanligtvis springer. Att jag sprang in i min kompis Pischa häromdagen och bestämde att jag skulle haka på ett långdistanspass i veckan gjorde att jag fick tummen ur röven men jag måste erkänna. De första kilometrarna kändes jäkligt tunga och U-svängarna var väldigt nära ett par gånger, men efter andra kilometern fick jag upp farten och då var det riktigt skönt. Höll en okej fart hela vägen och såhär två timmar, en dusch och ett mellanmål senare är jag jäkligt glad att jag inte vände om. Att dessutom pricka in milsrundan på veckans enda molniga och minst svettiga dag kändes som ett genidrag såhär i efterhand.
Om ni sträcker ut handen och jämför ringfingret med pekfingret ska jag berätta en sak. Normalt sett har killar ett längre ringfinger än pekfinger. Detta beror på det naturliga testosteronöverskott människor av det manliga könet föds med. Tittar man på en kvinnohand ser det vanligtvis ut på samma sätt fast tvärtom. Pekfingret är längre än ringfingret och det beror på ett östrogenöverskott som kännetecknar kvinnor. Är man kvinna med ett längre ringfinger betyder det att man har en högre nivå av testosteron i kroppen vilket i sin tur innebär en förhöjd muskelstyrka och en ökad förmåga att bygga muskelmassa. Det kan även innebära andra mindre smickrande förmågor såsom mörkare röst, kraftigare hårväxt men de kan vi blunda för. Jaa.. vad ska man säga...?
Imorse kom jag hem från min minisemester och om det var något jag längtat efter så var det att få röra på mig, så gick en PW med tung baklast till morsan längs Årstaviken.
Hade på mig mina snabbaste shorts. De är så lätta att de inte ens känns att man har något på sig. Skönt tänkte jag. Mindre skönt när jag märkte att känslan var ett faktum och att jag faktiskt visade halva rumpan. Hur svårt ska det vara att hitta bra shorts?
Fick frukost hos morsan. Hon kan sina grejer om man säger så och har ni inte testat melon och kaffe så testa. De liksom "gifter" som Morberg skulle sagt.
Hann leka lite med lillgrodorna. Här gör vi plankan. Sen var jag tvungen att springa till min kompis frans-Wanda för att fixa flirtfjunen och när de var klara (och lika snygga som alltid för Wanda är bäst) promenerade jag till Spårvagnshallarna för lite GRIT Strenght.
Till vänster ser ni chipsmongot, till höger Stark-Elin. Bilden är snodd av duktiga Annica. Efter en skön promenad hem var tanken att jag skulle hitta på något kul men om det är något som ger mig lika mycket panik som en svärm fiskmåsar är det att vakna upp i ett kaos så därför tog jag tag i mig själv och styrde upp. Och förresten känner jag mig ändå ganska nöjd med den här dagen som den är och imorgon kommer jag att känna mig ännu nöjdare när jag vaknar i en städad lägenhet med noll smutsiga kläder i tvättkorgen. Det ni. Sov gott.
Jag har det bra. Väldigt bra. Idag har mormor visat mig huset där hon föddes och berättat historier från sin barndom, fast IRL typ. Sen har jag bränt mig i solen och spelat plupp med mina kusiner. Däremot kan jag inte för mitt livs fulla muggar förstå hur alla människor i detta land kan se ut som bowlingkäglor utan substans för det finns verkligen inget att äta här. Till frukost finns det sillspad med cornflakes. Om man har tur hittar man ett grågrönt ägg. Men det kanske är just därför, om jag tänker efter för det enda man mättar magen med är chips och öl och om jag tittar riktigt noga i spegeln börjar jag själv likna en kägla, eller en halv iallafall. Längtar hem nu, och som tur är åker vi hem imorgon. Förhoppningsvis ser jag ut som jag ska om någon vecka eller så för såhär kan det inte fortsätta. Bilderna nedan är på den solnedgång som syns från balkongen precis just nu och på min pappa som inte kan slita sig från guran.
Alltså. Det här med sommar, jag kan inte få nog. Senaste dagarna har varit precis som dagar ska vara. Jag har endast hängt runt och gjort sånt jag haft mest lust med. Glidit runt i träningskläder på dagarna, ätit glass, tränat lite då och då och kanske klämt en flaska bubbel nån gång ibland (bara för att jag kan). Skitit i att duscha och gå och lägga mig direkt efter och istället landat på lite bryggor och tittat på folk som badat. Cyklat i terräng som en blådåre och ätit grillat. Gårdagens combat var den absolut roligaste på länge. Ingen AC, seriös syrebrist och skakiga armar men fan (och nu svär jag igen, sorry Uffe), vilken energikick just den klassen är. Nu sitter jag på ett soldäck med hela tjocka släkten. Imorgon vaknar jag i Estland. Snälla sommar ta aldrig slut.
Om ni undrar var jag har hållit hus den senaste veckan är det varken på gymmet eller på krogen. Inte hemma heller för den delen för den senaste veckan har jag haft fullt upp med mitt första lägenhetsprojekt. En kompis behövde akut hjälp med en lägenhetsmakeover, och eftersom jag ändå har sommarlov tyckte jag det kunde vara roligt att leka Lulu Carter för en stund. Att leka Roomservice skulle kunna vara skitkul om man hade ett kreditkort utan gräns, en bil modell större och körkort också för den delen. En Johnny och Mattias med snickarbyxor är också att föredra, men det hade vi i och för sig, i form av en superduo i en något yngre och snyggare version och utan deras hjälp hade det aldrig blivit klart igår (tack igen Martin och Nils). Dessvärre fick vi klara resten utan både bil och karlar och veckan har därför till stor del bestått av shoppande, kånkande, skruvande och en jävla massa svordomar. Att bära en 100-kilos soffa upp till femte våningen är inte att rekommendera om vi säger så. Trots det har det varit jättekul och igårkväll, dag 7, när jag vaknade upp ur inredningstransen kunde jag inte riktigt fatta vad det var vi hade åstadkommit. Inrett en lägenhet från grunden på 7 dagar, utan bil, och utan att det blev allt för dyrt. Jag är jättenöjd och jätteglad och tänker att det är ju fantastiskt att människor får betalt för att göra sånt här som är så roligt.
Dagarna bara springer förbi och jag har sämre fantasi än någonsin. Det råder syrebrist i hjärnan och jag misstänker att det beror på alla GRIT-pass jag springer på i kombination med den lilla sömn jag får som ett resultat av att jag ännu inte hunnit sätta upp en rullgardin, men om det är något jag hinner med, iallafall ibland, så är det att fota små ögonblick i vardagen. Såhär ser min bildström ut från veckan som gått:
1. Köttbullelunch på IKEA. Om det var ponny eller kossa har jag ingen aning om men det gick upp för mig att köttbullar är Sveriges mest överskattade maträtt. 2. Min lillabror i Gustavsbergs Centrum som vi förövrigt konstaterade måste vara en av Stockholms mest deprimerande platser. 3. Mormor och morfar var på fikabesök hos mig. Inga ord kan beskriva min kärlek till dem. 4. Resultatet av vår IKEA-shopping. Två vagnar och en vagn. Hur summan landade i nivå med en semester till Mexico har jag ingen aning om. Allt är ju så himla jättebilligt när man slänger ner det i vagnen men blir liksom dubbelt så dyrt när man går där ifrån. 5. Topp tre-bästa frukostarna i år. Sommar liksom. 6. På en båt.
7. En mamma på ett landställe. 8. Hittade pappas gitarr på landet. 9. En jag på en brygga. Gillar bryggor...
10. Två brödskivor, skagen, citron och en trött dillkvist. Men ändå det godaste jag ätit på hela veckan.
Alldeles nyss kom jag hem från en dubbel som jag trodde skulle bli en näradödenupplevelse men som faktiskt var ganska perfekt, bortsett från att jag var tvungen att nödlanda i sängen när jag kom hem. Just nu ligger jag och tittar på någon som lagar mat. Till mig. Herregud ibland slår önskan in.
För fjorton år sedan på midsommardagen (det var det då) föddes min lilla lillasyster. Jag vill bara passa på att säga grattis, du är bäst, ingen protest, osv. Och så puss och kram då förstås. Ära och beröm kommer under dagen.
Så var en av mina kanske allra mesta favorithelger förbi och det är med både glädje och sorg som jag säger hejdå till midsommar 2013 och välkommen till fortsättningen på sommaren och de mörka(re) kvällarna som följer med det. Jag har haft en alldeles fantastisk midsommar, och även om jag lyckades slockna under min favoritdel i firandet (femkampen vad annars) så är jag rätt nöjd med dagen ändå. Vi har poolbadat både med och utan kläder, ätit brassesill, currysill och mormorssill, skrattat, druckit Hallands, sjungit högt och fult och ätit kanske femton ton grillat kött. Precis som man ska när det är midsommar. Att jag känner mig som en utbankad och benfri köttbit idag är med andra ord helt okej. Det är förövrigt minst lika okej att mina kompisar har beställt femton pizzor hit nu...
Det var längesen jag hade ett riktigt sommarlov, men tydligen har jag något slags sådant nu och jag vet inte varför men det känns lika bekvämt som obekvämt. Jag vet liksom inte vad man gör när man har sommarlov och den rastlöshet jag tror att jag kände som snorig innersstadsunge i början av varje sommar på 90-talet tror jag att jag känner just nu. Jag har lite svårt att ta ledigt och på tre dagar har jag städat och tvättat som om det gällde liv eller död. I och för sig har jag bockat av en del saker som finns på min Jag-gillar-att-göra-lista också. Jag har hängt med människor jag tycker om, ätit glass varje dag, tränat massa, sovit i solen och gått ett par trevliga powerwalks men utan att känna mig helt ledig. Hur gör man egentligen för att ta sommarlov på riktigt? Jag kanske har blivit för gammal...
Herregud vilken lång helg det har varit. Det här med examen alltså. Jag tror jag är för gammal för sånt där. Iallafall firandet av en examen för efter den här helgen känner jag mig som en 94 år gammal snigel. Långsam, seg i huvet, svettig och mjuk. Idag när jag fick lite bråttom och började springa kändes det som att jag dallrade mer än en fransk bulldog i snålbåst (det ser sjukt kul ut förövrigt). Det var alltså med glädje jag tog emot förslaget om att gå en PW istället för att jogga idag innan pumpen, som (igen) förövrigt var en av de jävligaste pumpklasserna jag varit på, fast på ett skönjävligt sätt. Jag trodde jag skulle falla ihop i en hög flera gånger. Eftersom skallen inte är med mig släpper jag en liten bildbomb från de delar av helgen där jag hade tid att ta upp mobilen och fota, dvs typ två gånger.
Bilden längst upp till vänster är på min favoritkille i hela världen. Det är förövrigt samma kille på bilden under. Bilden längst ner till vänster tog jag bara för att jag vet inte i söndags. Bilden längst upp till höger är på min bästa kompis. I Lördags åkte jag förbi henne och hängde lite i solen innan jobbet. Egentligen skulle vi bada, men vi hade så mycket att prata om att vi glömde bort det.
Min lilla lägenhet har förvandlats till ett växthus. Jag fick så många blommor igår. Jag älskar det. Bilden uppe till höger är ingen blomma, det är bilden på min middag som ser ut som något katten hostat upp. Visserligen var det gott men det där med att laga snygg mat har aldrig varit min grej. Inte att steka omelett heller.
Nu ska jag göra något jag inte gjort på flera månader, nämligen gå och lägga mig innan klockan tio. Kalla mig kärring. Sov gott!
Idag är det en stor dag i mitt liv för imorse, klockan 10.30 för att vara exakt, lade jag och Oliver fram vår kandidatuppsats. Jag tror att jag var alldeles för trött för att vara nervös och även om det som vanligt slank ut en del svordomar och uttryck som kanske inte lämpar sig jätteväl under en framläggning av en kandidatuppsats gick det i det stora hela bra. Jag kan väl inte hjälpa att jag är uppvuxen med en pappa som pratar norrländska, en morfar som eter rekor istället för att äta räkor och en mamma som slangar av på skånska och italienska när hon får lust. Det blir som det blir helt enkelt och om jag ska vara ärlig är jag glad att jag ens kan prata.
Klockan 11.15 fick vi veta att vi var godkända och därmed har vi på sätt och vis tagit vår examen. Hur man firar sin examen? Med en megablöt BodyCombat, PPP (Pasta-Pesto-Pinjenötter) och lakritsglass. I och för sig blev det ingen glass och vad som hände jag vi låta vara osagt men jag hörde på omvägar att någon visst råkade glömma glassen i micron i 3 minuter istället för 30 sekunder. Jäkla pucko.
Nu kanske ni tror att jag har gått och drabbats av träningsfrenesi, och ja det har jag väl visserligen men jag ska också fira som normalt folk gör, men inte förrns imorrn eftersom allt inte är klart ännu.
PPP, eftersom Ica Kvantum tyckte jag skulle köpa pinjenötter
Precis så som jag känner mig för tillfället. Rätt ful men jäkligt lycklig.
Jag tänker ganska mycket och här om kvällen satt jag och funderade över livet och kom fram till att dagarna har känts ganska så härliga på sistone. Det är som att vinden har vänt och jag kom på mig själv med att rannsaka år 2006 (sju år sedan) för att försöka komma ihåg om jag krossat någon spegel, men det enda jag kunde komma på var en taklampa jag råkade sparka en stövel på och möjligen några tallrikar som jag slängt i väggen under de vredesutbrott jag kunde få på mina föräldrar i tonåren. Sen kom jag på att det är sommar, och eftersom sommaren är det bästa jag vet är det inte så konstigt att livet känns bra just nu.
Idag har alltså också varit en rätt härlig dag. Jag har pluggat, tittat på studenter och ätit wasabisallad på bryggan med en kompis, hunnit förbi mina föräldrar en sväng, varit på BodyCombat och Grit Strenght i Telefonplan med världens starkaste instruktörs-Elin. Det var förövrigt en väldigt trevlig kombo, men eftersom jag har ett balanshandikapp och lider av en kraftig höger/vänster-dyslexi var jag tvungen att gömma mig bakom Elin på combaten eftersom hon är så himla bra på det där (bodycombat alltså).
Efter dubbelpasset passade jag på att möta mina kompisar som satt och käkade i min kompis brors thaikiosk i Aspudden för jag kände att thaimat var precis vad jag behövde eftersom benen höll på att skaka sönder och energinivån hade landat på minus 400 ungefär. Jag tror inte bara det var benen som var slut efter dubbelpasset och efter att ha haft grova problem med att uttala namnet Karolina (blev kalorina hur jag än försökte) samt efter att ha frågat min kompis Rebecka om jag hade snor i hela arslet kände jag att det var dags att börja gå hemåt, och även om jag låg två meter bakom hela vägen hem med elefantben som fick Liljeholmsbron att skaka var det en himla mysig kvällspromenad. Och just det. Eftersom jag är rädd att jinxa säger vi såhär. Livet suger. Satan är gud och leverbiff är min favoritmat. Godnatt världen.
Sedan några måndagar tillbaka har jag och Elin dragit en liten löprunda innan måndagspumpen och idag var inget undantag. Tredje gången gillt och precis som jag förutspått skulle det lossna idag. Något vi dock inte förutspått var det rekordregn som bestämde sig att skölja ner över oss precis när vi hade bestämt oss för att springa. Inte mig emot, jag gillar att springa i regnet, och jag tror att skyfallet fick oss att pinna på lite snabbare än vanligt för så snabbt som vi sprang idag har vi aldrig sprungit - eller ja, inte de två tidigare måndagarna iallafall. Som farbror Melker hade sagt finns det inget dåligt väder, bara dåliga kläder och dagen till ära valde vi givetvis svart eftersom vitt hade fått vilken söderkis som helst att tro att någon anordnat ett wet t-shirtlopp runt Långholmen med endast två deltagare, och det hade ju varit lite pinsamt att flasha tuttarna ofrivilligt. Visserligen var vi nästan ensamma i spåret. Tre glada löpare hann vi möta under de 6,3 km vi sprang. Satan, man är nästan hurtig...
Nu ska jag hoppa ner i min nybäddade säng i min nystädade lägenhet i mina nytvättade pyamasbyxor och titta på Biggest Looser-finalen. Livet när det är som bäst.
Igår hade jag en sån där supersöndag när man mest går runt att myser och tycker att livet är behagligt. Kan ha varit för att det enda jag gjorde var att äta massa mat och såsa runt som en sysslolös tonåring men när jag tänker efter så gjorde jag faktiskt massa bra saker. Dagen började med en inte alls så såsig Crosstraining i Hornstull med världens starkaste instruktörs-Elin och jag måste erkänna att jag var lite nervös innan att jag inte skulle hänga med och lägga mig och dö i min egen svett någonstans i ett hörn. Så nervös att svetten rann redan innan passet hade börjat, men skam den som ger sig och även om det var nära ett par gånger tog vi oss igenom passet som en vinnande svettduo för om man skulle kunna tävla i svettmängd så skulle vi båda fått guldmedalj igår, medan resten av prispallen hade förblivit tom. Ni vet att synonymen till svett är "ta i ordentligt", och just det, ett plus ett är två också. Just saying. Efter passet klockade jag det åskoväder som skulle komma och bestämde att sätta timern på "när jag hunnit hem", så lagom till att jag satte nyckeln i låset kom den första knallen och jag blundade och log för är det något som jag tycker är lika mysigt som att krypa ner i nytvättade lakan är det att vara inne när det åskar. Med 467 värmeljus tända och spöregn utanför kändes det helt plötsligt hur härligt som helst att skura lister, skrubba badrum och torka ur köksskåp och lagom till jag var klar sprack himlen upp i ett brett leende och då kände jag att det var dags att gå ut igen eftersom jag får tvångstankar och ångest av att stanna inne när solen skiner. Passade på att träffa en kompis och efter en äckligt god glass på Chillbox i liljeholmen (en såndär yoghurtglassaffär där man drar i spakarna själv), en kaffe och en kortprommis var jag tvungen att gå till jobbet, och jag vet inte om det var för att det var söndag, eller om det blivit trendigt med lyckopiller i kransen men fy satan vad härligt det var att jobba igår. Alla var så glada, trevliga, lugna och om det skulle finnas en manual för perfekta restauranggäster skulle våra gäster hamnat där i allihopa. Att jag dessutom fick både cesarsallad och saffransrisotto för att jag inte kunde välja OCH glass med hjortron till efterrätt gjorde mig barnsligt lycklig och när jag klev ur Daniels bil på min gata var jag bara tvungen att säga: "Vilken mysig söndag vi har haft". "Jag vet" sa han och efter kände jag att sådär kan man ju inte säga men sen tänkte jag att jo det kan man visst för det har jag faktiskt haft. Så där fick ni världens onödigaste utläggning om en söndag i mitt liv men vad ska man säga. Har tiden för jag tvättar. Hörs!
Jag har gått in i semestermode. Det är konstigt det där för även om jag jobbat och inte alls haft några halvdagar, ledig-dagar eller klämdagar och allt vad det heter har jag aldrig känt mig så ledig som den här veckan. Bortsett från att jag sovit alldeles för lite och har lite småont i knäna efter ha sprungit upp och ner på en uteservering typ 5834 gånger kan jag inte minnas en vecka när jag senast lyckades klämma in så mycket kvalitetstid som just denna.
Kvalitetstid skulle kunna innebära mys i hammocken, hinka rödpang på kvällarna, bada fotbad och lyssna på klassisk musik, men sånt är jag alldeles för rastlös för. Att äta lagad mat istället för microgröt eller mackor så snabbt att man inte hunnit svälja innan man sprungit in i duschen är kvalitetstid i viss mån. Att sova i solen är kvalitetstid. Att hänga med sina kompisar är kvalitetstid delux, och att hinna träna, gärna utomhus är hur fantastiskt som helst. Att dessutom ha tid att kombinera de här grejerna ihop är ren magi och det är precis det jag lyckats med den här veckan. Dunder, som vår stammis Richard brukar säga. Vi hörs!
Den grimaserande tjejen i genusposition är min världsbästa kusin.
Hon åker tyvärr bort i en månad och det tycker jag är jättetrist men det kommer gå fort.
Lika mycket som jag ibland inbillar mig att jag har en kropp som klarar av precis hur mycket fysisk aktivitet som helst vet jag hur viktigt det är att vila en stund emellanåt för att ge kroppen en chans att pusta ut och hämta ny kraft. På samma sätt vet jag hur viktigt det är att äta bra grejer både innan, emellan och efter träningspassen. Trots det är jag den sämsta att följa hälsosamma råd om hur och när man ska vila och äta och allt vad det är. Det verkar krångligt och jag äter hellre det jag är sugen på när jag är sugen på det och vilar hellre när jag känner mig sliten. Kroppen är sin egen husläkare och lyssnar man bara på den ordentligt så vet man hur man ska göra.
Med detta sagt tar jag vilodag idag. Visserligen ska jag jobba, men med normalpuls. Och just det. Jag ska äta glass också.
Om man tycker det är skoj att få skavsår, lunka fram på hård asfalt, räkna bilar, och dessutom yra runt i samma runda flera gånger om så visst, Stockholm Maraton i all ära. Jag tycker det finns mycket roligare saker att göra, och eftersom jag varken anmält mig eller för den delen hade velat anmäla mig blev det ett eget träningsmaraton idag. Om man slår ihop tidsåtgången skulle det iallafall räcka till en halvmara med betydligt högre intensitet och därför tycker jag att man kan mäta förmiddagens träningsmaraton med den mara alla löpfantaster springer i skrivande stund.
Morgonen började med 55 minuter BodyPump, och yes - BodyPump är svintungt och galet jobbigt om man pressar sig tillräckligt med vikterna. Den första timmen följdes av 30 min Kräk jag menar GRIT Cardio (nya releasen dessutom som är SÅ MYCKET TYNGRE än den förra, om det nu är möjligt). Som om inte det vore nog stannade jag och två andra träningsdårar (varav den ena heter världens starkaste Instruktörs-Elin) kvar och körde igenom en runda biceps. Nu är vi alltså uppe i cirkus en timme och 45 minuter. Sen kanske ni tror att det var bra så men bara för att spände jag och Elin fast våra ryggsäckar och sprang/lunkade hem som två sköldpaddor längs motorvägen.
Just nu sitter jag fastkilad mellan stolen och bordet och kan inte röra mig en millimeter. Tungan hänger utanför munnen och blicken är tom. Snart åker laddningspluggen in för om två timmar ska jag le och skoja med gäster och balansera glas, tallrikar och brickor på de armar som just nu hänger och dinglar som två trötta tuttar.
Hur som helst känner jag mig himla nöjd och tänker att det är precis såhär det måste kännas att springa ett maraton...
Hej och ursäkta, men jag har drabbats av den berömda bloggtorkan. Jag tror att C-uppsatsskrivandet lyckats döda den lilla lust och kreativitet jag en gång kände och hur jag än gör så blir det bara totalkassa blogginlägg utan varken mening eller innehåll. Jag har lovat mig själv att aldrig bli en "Hej idag har jag rastat Rocko, shoppat ekologiskt sjögräs och varit på PW med mina nya rosa öronmuffar-blogg" men har känt att varje inlägg jag skrivit blivit just så. Därav har jag vänligt men bestämt tryckt på deleteknappen och bestämt mig för att göra ett nytt försök imorgon, men imorgon har blivit imorgon varje dag och så har det helt enkelt inte blivit något alls. Så förlåt. Jag håller på att leta inspiration för fullt, och lovar. Imorgon.
Som jag tidigare berättat har jag precis kommit hem från London, staden som är lika underbar som den är full av skit. Varje gång jag åker till London blir jag lite småkär, och varje gång jag åker därifrån blir jag lika småledsen för hur man än bär sig åt hinner man aldrig med allt man ville hinna med när det väl är dags att åka hem igen. Den här gången bestämde jag mig för att inte bestämma mig för att hinna med något förutom ett besök på Nike Store och ett besök på The Ritz där min gamla kompis Frankie jobbar som barchef. Jag tror att detta var precis rätt strategi för under dessa tre dagar i London hann jag med mer än vad jag hann med under det år som jag bodde och jobbade där. Bland annat har vi hängt en eftermiddag på sunkhotellet The Ritz, druckit Espresso martinis och Brambles gjorda av gubben som uppfann dem på något gömt mex-hak i Soho, hängt på Aquas takterass till solen gick ner, druckit Caipirinhas till lunchen på Las Iguanas, hängt på mitt gamla jobb Skylon, varit på The Connaught och druckit äckligt gammal champagne, hängt hemma hos min kompis i Canada Wharf och spelat gitarr till tidigt på morgonen. Dessutom har vi varit på tre företagsbesök, ätit en gemensam middag med klassen och kanske gått 8723 kilometer ungefär. Utöver det hann vi laga Pimientos de padrones (trodde vi, det visade sig vara grön chili) hemma i lägenheten, shoppa en del, och garva tills vi dog ungefär. Nu kanske ni tror att det enda jag gjort är att ha druckit drinkar och svaret är typ, för är det något London kan leverera så är det just drinkar. Vad staden dock inte kan leverera är mat och de så kallade maträtter jag haft turen att beställa under den här resan kan sammanfattas i ett stort jävla gapskratt (från alla utom mig då). Trots att jag älskar London, så är det alltid en sjuk lättnad att få åka hem igen, för säga vad man vill om Sverige, men fan vad lugnt och skönt (och rent) det är här.
Bad Frankie att göra något han vet att jag gillar. Jag fick ett gås-ägg...
