Jag vet inte hur jag ska börja. Jag är stum, synen är suddig och jag haltar som ett kryckfyllo. Jag tjatar ofta om kräksträning men den här träningsupplevelsen, lång som ett vänner-avsnitt, som jag och ett gäng andra människor just tog oss igenom toppar nog alla löprundor och Bodypump-pass tillsammans. Hej nya GRIT Strenght-releasen, och hjärtligt välkommen. Det här var nästintill fantastiskt. Hade middagen kommit upp på riktigt hade det blivit full poäng, men jag lyckades hålla spyan inne även om jag vid två tillfällen blev rätt orolig och funderade på hur många sekunder jag skulle behöva för att slippa kräkas på golvet och isåfall hur spyan skulle se ut. Hur som helst, nya GRIT Strenght-releasen inklusive grym coachning får högsta betyg och jag längtar redan tills nästa tisdag. Träning när den är som bäst helt enkelt.
Idag gick jag som sagt på två Grit-pass inom loppet av 3 timmar och även om jag darrar som ett asplöv och har svårt att sitta still i för att värken i skinkorna pulserar och får mig att hoppa som en studsboll i soffan så lever jag. Klockan 17 var det dags för Grit Cardio, något jag aldrig testat förut. Tyvärr var klassen till viss del fylld med bromsklossar. Ni vet de där folket som rör sig som myrslokar fram och tillbaka som om det rörde sig om konstsim. Eftersom att Cardio-klassen till hälften består av spurter fram och tillbaka mellan väggarna kan det bli ganska irriterande när man hamnar mellan två bromsklossar. Förutom spurterna var passet tungt, flåset var med och armhävningarna sög kraften ur armarna, och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte var svettig när jag gick ut ur salen.
Kockan 19.30 var det dags för Strenght-passet, och det visste jag skulle bli jobbigt för det har jag blivit varnad om tidigare. Och svar ja. Det var så jobbigt ett träningspass kan bli, jag kan utan tvekan säga att av alla de pass jag gått på var det här det jobbigaste. Jag vet inte om jag tog mig vatten över huvudet men plaskblött var det. Svettrekordet var ett pinsamt faktum och ur varenda tråd jag hade på kroppen gick det att vrida minst en och en halv indisk ocean, till och med ur strumporna. Jag har ingen aning om vart jag kommer att ha ont imorgon men risken finns att jag har blivit förlamad och fastnat mellan madrasserna. Så om någon undrar vart jag tagit vägen imorgon kan man alltid kika där.
Grit Cardio får av mig tre av fem toasts, men jag ska ge det en till chans på lördag. Strenght ger jag utan tvekan fem av fem hela toasts. Vill ni bli vältränade? Gå på Grit Strenght några gånger i veckan. Det ska iallafall jag göra.
Snustorr innan Cardiopasset
Plaskblöt efter Strenght-passet
Vet inte om det syns men linnet gick verkligen att vrida ur
Idag är det sista dagen på året och då tycker jag att det är läge att ta tillfället i akt och reflektera över sig själv och året som gått. Jag har tänkt en massa och en sak som jag är fruktansvärt dålig på är att utmana mig själv och våga göra sånt som är lite läskigt. Den där trygghetszonen är himla bekväm och det är väl just det som är det dumma egentligen. Därför passade jag på att göra något som jag egentligen tycker är skitläskigt, men inget man kan dö av. Jag gick på en dansklass helt själv - och dra mig baklänges - det var jävligt roligt faktiskt. Och Ja jag måste sett för jäkla rolig ut också. Men framförallt var de skönt att känna att det faktiskt inte var så farligt, utan till och med något jag skulle kunna tänka mig att göra igen. Så 2012. In your FACE. Nu lämnar jag dig bakom mig. Och dansar in i 2013.
Det blir lite mycket testa nu men det kan också bero på att dessa mellandagar har varit fullproppade med myskvällar och "dagen-efter-dagar" vilket alltid innebär kopiösa mängder med choklad och andra nyttigheter. Idag hittade vi denna lilla sötsak vid kassan, och jag vet inte vad som hände men den tog ett segerskutt rätt ner i kundkorgen och eftersom att vi är svaga för kärlek så hade varken jag eller Jossan mage att lägga tillbaka chokladbiten i hyllan. Vi var helt enkelt tvungna att testa, som vanligt. Faktum är att vi var så ivriga att testa att vi slet upp chokladen som två brunstiga hyenor innan vi ens kommit utanför affären och det skulle jag inte ha gjort för Plopp Kärlek må vara kärleksfylld men den vet ta mig tusan inte hur man tillfredställer munnen. Jag tviade, spottade, fräste och var närpå att börja gråta illasmakande besvikelsetårar. Jossan däremot hamnade i chokladhimlen och jag vet inte om det beror på att hon är bakfull eller om hon glömde smaklökarna där hon sov inatt men av det "mmmm...-et" hon lyckades stöna fram att döma tyckte hon att det var jäkligt gott. Plopp Kärlek får av mig två tuggade och utspottade minustoasts, och vad ni än gör: Köp och dö inte.
Igår när vi sprang runt på ICA kom vi över den här lilla saken, och eftersom att vi älskar Geisha och eftersom mörk choklad tydligen är nyttigt så var vi absolut tvungna att provsmaka. Provsmakningen togs på yttersta allvar och jag blundade till och med för att försäkra mig om att vara opartisk. Den första smakupplevelsen var synonym med tysk femkronorschoklad, det vill säga smakade billigt, men när jag började tugga uppenbarade sig den bekanta och bedövande Geishasmaken hypnotiserade bort mina tidigare tankar. När jag svalde var förvirringen ett faktum och jag kunde inte riktigt bestämma mig för om den var god eller äcklig. Något jag kunde bestämma mig för var ändå att jag hellre köper den vanliga Geishan nästa gång, och att sannolikheten för att den här varianten hamnar i min kundkorg i framtiden kommer att vara ungefär 3 på 100 (om jag skulle råka bli ännu mer blind och råka ta fel alltså). Sammanfattningsvis ger vi Geisha Dark 2 av 5 toasts, och som Linus och Judas hade sagt: "den duger i krig".
Igår kom jag i kontakt med denna lilla skapelse i hyllan på ICA Kvantum. Trevligt tänkte jag eftersom kvarg är ett ytterst nyttigt mellanmål och mellanmål är något jag egentligen tycker är ganska jobbigt och obehändigt. Vad tusan ska man äta om man inte äter gluten och är trött på bananerna som blir bruna på typ 16 sekunder i väskan? Jag är egentligen medveten om att det finns en uppsjö av "fiffiga" alternativ men nej jag är inte typen som står och förbereder och plastar in dagen innan. Jag vill kunna köpa det och käka det on the go och fort skare gå som ni vet.
Förutom att ingen plastsked följde med förpackningen tycker jag att den är i det behändigaste laget och formatet funkar helt klart finfint för mig. Men nu till innehållet.
Såhär beskrivs produkten av Valio:
"Kvarg är en sorts färskost, som kan finnas i flera olika varianter. Konsistensen på Valio PROfeel® vaniljkvarg är lite mer fyllig är yoghurt, och den innehåller mer protein och något mindre fett. Fetthalten är endast 0,2 % och i varje portion finns 19 g protein". Vad man inte nämner är att den här lilla luringen även innehåller ungefär 8 sockerbitar och det är väl inget jag vanligtvis väljer att knapra på som mellanmål.
Om vi ska snacka smak var detta en blekfis i jämförelse med andra produkter. Det smakade faktiskt nästan bara kvarg och vaniljsmaken som utlovas måste ha sprungit iväg eller nåt för det här var uppriktigt sagt ganska trist.
Synd Valio. Förstår faktiskt inte varför man lanserar en hälsosam linje, som dessutom är laktosfri (borde vart badababing jackpot på den) för att i förbifarten glömma bort att det är sockret som gör oss feta. Sluta luras. Vill jag ha socker så köper jag en jävla bulle.
Fastställer det faktum att lättkesella med Fun Light Jordgubb är minst fyra gånger godare än den här tröttgeggan och ger därmed Valio PROfeel® vaniljkvarg noll av fyra toasts.
Är så himla besviken över förmiddagens BP-pass. Ville verkligen ge den nya releasen ett nytt försök, hatar att ge mig, och såg att det gick ett pass på Fjoll-SATS no 1 Odenplan klockan 12 och trots att det inte är direkt mitt grann-gym drog jag på mig gallonstället och krigade mig dit.
När instruktören lite käckt sa att idag ska vi köra Bodypump 84 tänkte jag Jisses Madonna här har vi en snabblärd jäkel men redan i första låten sjönk mina förhoppningar ner till fotknölarna. Vad var det där för en varelse för det såg mer ut som ett asplöv som blivit korsbefruktad av Gunilla Persson och David Hasselhoff. Hon var helt galen! Och hennes teknik gick emot precis allt jag lärt mig innan. Brett grepp på stången på tricepslåten, gunga fram och tillbaka som en pendel i bicepslåten, vila på huk i knäböjslåten and so on.. Det slutade inte där liksom. Inga instruktioner innan övningarna utan liksom halvt efter. Detta resulterade i att man missade första övningen mellan varje byte, och som tur var hade jag hyfsad koll på vad som skulle komma ändå.
Jag kunde inte fokusera utan var bara förundrad över pinglan på scen som spratt ut i hopp och sparkar emellanåt, väntade bara på att hon skulle sträcka upp den seniga armen i luften och skrika "måntiara, förvandla miiig" - hon var ett enkelt inte på riktigt.
Ett tag tänkte jag att "om jag skiter i henne å försöker göra som jag brukar kan jag kanske bli lite svettig iallafall" men det gick absolut inte för så fort jag försökte "pekade" hon genom att ge av sig en skranglig frontkick och skrek "djupareeere, jag vet att du kan, meeeeera, jaaa jaaa jaaaaaaaaaa" och jag blev superdistraherad och superirriterad. Undrar om hon verkligen hade koll på vart hon var nånstans för i mina öron var hon någon helt annanstans.
Hon får därmed av mig noll av fyra toasts. Eller vänta lite. Hon kan få ett trött jävla formbröd för alla skutt och ryck hon hann med. Och för att förebygga allvarliga ryggskador kommer jag aldrig gå dit igen. Bra så.
