isasjosten.blogg.se

Första måndagspumpen på vårschemat och det firade jag med att öka på både ben och rygg. Känner att jag får stanna på de vikterna ett tag så jag kan komma djupare i knäböjen och få upp styrkan i underarmarna på marklyften. På benlåten var stången så tung att jag hade problem att få den över huvudet när låten var slut. Tricepsvikterna var precis lagom, och lagom gör ingen starkare så där får jag öka och tuttarna kan också få kämpa lite mer. Har nog aldrig tyckt det är så roligt att träna som nu. Några timmar med plugg framför datan, sen bingen bums för imorgon ska jag upp odödligt tidigt. Puss och god natt

Lördagspumpen är tillbaka på schemat, och jag har längtat jättemycket. Tyvärr var inte min lördagskompanjon med idag men ensam är stark som man säger. Kanske till och med starkare? Idag ökade jag på både rygg och bröst och på måndag ska jag lassa på några kilo extra på ben också. Det är kul att inte bara känna sig starkare utan också veta att man blivit det. I september startade jag med 10 kilo plus stång på benlåten och idag sitter 24 kilo på stången. Tyvärr hade jag lyckats kränga på mig en alldeles för liten topp som ger både astmatisk andning och ett par tuttar som inte vet om de är inåt- eller utåtväxande, men just nu känns det som det minsta problemet i världen, för jag är nytränad och lycklig och dessutom är det lördag! Imorgon bitti blir det plyo-pass men först ska firande av en blivande fjortis OCH firande av min kompis Linnea som fyller 24 hinnas med. Puss på er.

Idag är det sista dagen på året och då tycker jag att det är läge att ta tillfället i akt och reflektera över sig själv och året som gått. Jag har tänkt en massa och en sak som jag är fruktansvärt dålig på är att utmana mig själv och våga göra sånt som är lite läskigt. Den där trygghetszonen är himla bekväm och det är väl just det som är det dumma egentligen. Därför passade jag på att göra något som jag egentligen tycker är skitläskigt, men inget man kan dö av. Jag gick på en dansklass helt själv - och dra mig baklänges - det var jävligt roligt faktiskt. Och Ja jag måste sett för jäkla rolig ut också. Men framförallt var de skönt att känna att det faktiskt inte var så farligt, utan till och med något jag skulle kunna tänka mig att göra igen. Så 2012. In your FACE. Nu lämnar jag dig bakom mig. Och dansar in i 2013.

Klockan 16.30 idag gick stapeln för årets sista Bodypump, och det ville man ju inte missa. Det var helt enkelt bara att masa sig ur soffan och kriga på sig fantomen-tightsen. Dagen till ära fick jag även med mig Kajsa och såhär med facit i hand kan jag säga att jag kanske borde låtit bli för med tanke på de tvåsiffriga antal shots hon drog i sig igår är det ett under att hon fortfarande lever även om hon var vit i ansiktet efter benlåten, grön i ansiktet efter bicepslåten och apatiskt utslagen på golvet innan stretchen. Jag mådde desto bättre och tog i för kung och fosterland och känner att nu är jag tamejfan het på gröten. 2013 blir mitt träningsår och om man ska se något positivt ur 2012 så är det den träningsskjuts jag fått under hösten, så tack kroppen, tack knoppen, och tack till Sats bästa instruktörs-Elin som avrundade 2012 på detta sätt! Nu ska jag se till Kajsa. Hon kräks blod trodde hon men det var visst bara ketchup.

Tolfte i tolfte tvåtusentolv. Det är även dan före Lucia, och konstigt nog även lussevaka inatt. BC blir min dejt ikväll och just ikväll blir vi nog en perfect match. Ruggigt taggad på att få på-låtsas-slåss lite. Dessutom får man fantastisk konditionsträning på köpet och har man tur följer ett par schyssta axlar med - om man har tålamod förstås. BC-passet är dessutom ett ypperligt tillfälle att träna upp sin sparka-högt-förmåga (kan va bra om julgransstjärnan börjar brinna eller om man vill kittla Grinchen bakom örat på julafton om inte annat). Annars har dagen inte varit särskilt spännande. Tentaplugg, iskalla fingrar, klubbmöten och färdigsallad från ICA. Vissa dagar blir helt enkelt inte festligare än så.

Dumt att bryta ett vinnande koncept så är påväg att möta Nisse för lite måndagspump i vanlig ordning. Tajtsen är på, handskarna är med, celsiusen är uppdrucken och ögonbrynet är på plats, ni vet att man orkar ta i lite extra mycket om man höjer på ögonbrynet va? Testa nästa gång för den där muckarumemejfårustryk-attityden är ganska lättfejkad och ruggigt effektiv när det kommer till en själv! Peace out.

Kan ni tänka er. Vi överlevde stormen och nu ligger snön som ett harmoniskt täcke över staden och jag är glad för plugget är pluggat och träningen är tränad och snön är snöad. Nu ska jag handla en påse häst och åka hem och äta keso med fruktsallad - för ni har väl hört att hästar är en frukt egentligen. Sök på "hästar finns inte" på FB om det är så att ni befinner er lite bakom flötet och inte hängt med på detta.

Bjuder på lite dagsform. Har ca 65 dagar på mig att få till mitt fyrpack och definierade biceps. Jag kämpar på.

Att sitta och läsa, speciellt kurslitteratur, har en sövande verkan på mig, blir groggy och går på autopilot mot soffan och intar ryggläge minst var 30:e minut. Detta gör att min fysiska ansträngning de dagar jag är hemma och pluggar oftast blir lika med obefintlig och därför tvingar jag mig alltid ut på en PW eller till gymmet nån gång mitt på dagen, för att komma hem först till middagstid då det absolut inte går att plugga mer, man kan väl inte plugga på kvällen heller! Då ska man ju ta det lugnt, visst är det så?

Idag var tröttheten obotlig men jag tog mig till gymmet ändå. Tyvärr lite för sent för det var redan en hel del folk på gymmet, inte minst i fågelbenshörnet. Som ni vet brukar alla hantlar och skrivstänger rymmas på ett och samma område, ofta långt in i gymmet i ett hörn fullt av spännisspeglar. Speglar är inte mig emot, det är tvärtemot skitviktigt för man kan inte se med känseln om man står i rätt vinkel för att övningen ska träffa rätt, men det är så typiskt för jag tror inte jag är den enda tjejen som inte direkt trivs i ensam anslutning till testosteron-upphöjt-till-tusen-klubben.

Idag hade jag i varje fall inget val och jag hade sprungit 3 rundor på bandet och kände mig yrslig så ville verkligen krama lite armmuskler, så jag klämde mig in där i hörnan mellan två grabbar som säkert hette Don och Juan för de verkade ha käkat machochips hela veckan. Tog mina - i förhållande till deras (wow) STORA hantlar - mina små fjutt5kiloshantlar och började göra mina övningar utan att stånka och stöna och skrika som man tydligen ska göra i machohörnan. Men här kommer vi till det roliga -

Det var inte så farligt! Det var faktiskt inte alls så farligt, ingen verkade bry sig. Nu vet jag inte om det handlade om att jag såg extremt motbjudande ut i mitt svettiga hår och mascarasvidande ansikte eller om de helt enkelt var för inne i drömmarna om beach-överkroppen 2013, men det var en jäkligt skön upptäckt. Så brudar, tveka inte, ta för er och ta plats i fågelbenshörnan, det behövs.

Är så himla besviken över förmiddagens BP-pass. Ville verkligen ge den nya releasen ett nytt försök, hatar att ge mig, och såg att det gick ett pass på Fjoll-SATS no 1 Odenplan klockan 12 och trots att det inte är direkt mitt grann-gym drog jag på mig gallonstället och krigade mig dit.

När instruktören lite käckt sa att idag ska vi köra Bodypump 84 tänkte jag Jisses Madonna här har vi en snabblärd jäkel men redan i första låten sjönk mina förhoppningar ner till fotknölarna. Vad var det där för en varelse för det såg mer ut som ett asplöv som blivit korsbefruktad av Gunilla Persson och David Hasselhoff. Hon var helt galen! Och hennes teknik gick emot precis allt jag lärt mig innan. Brett grepp på stången på tricepslåten, gunga fram och tillbaka som en pendel i bicepslåten, vila på huk i knäböjslåten and so on.. Det slutade inte där liksom. Inga instruktioner innan övningarna utan liksom halvt efter. Detta resulterade i att man missade första övningen mellan varje byte, och som tur var hade jag hyfsad koll på vad som skulle komma ändå.

Jag kunde inte fokusera utan var bara förundrad över pinglan på scen som spratt ut i hopp och sparkar emellanåt, väntade bara på att hon skulle sträcka upp den seniga armen i luften och skrika "måntiara, förvandla miiig" - hon var ett enkelt inte på riktigt.

Ett tag tänkte jag att "om jag skiter i henne å försöker göra som jag brukar kan jag kanske bli lite svettig iallafall" men det gick absolut inte för så fort jag försökte "pekade" hon genom att ge av sig en skranglig frontkick och skrek "djupareeere, jag vet att du kan, meeeeera, jaaa jaaa jaaaaaaaaaa" och jag blev superdistraherad och superirriterad. Undrar om hon verkligen hade koll på vart hon var nånstans för i mina öron var hon någon helt annanstans.

Hon får därmed av mig noll av fyra toasts. Eller vänta lite. Hon kan få ett trött jävla formbröd för alla skutt och ryck hon hann med. Och för att förebygga allvarliga ryggskador kommer jag aldrig gå dit igen. Bra så.

Är helt mållös efter kvällens pump. Innan passet frågade instruktören mig vad jag tyckte om den nya koreografin eftersom jag var med och körde några nya låtar på premiären i lördags. Stark och muskulös som man är svarade jag självklart precis som det var. Låtarna var skitenkla och något jag kunnat göra samtidigt som jag ligger i sängen och pillar mig i naveln... Typ. Eller nej.. Kanske så sa jag inte men jag sa ändå att jag tyckte att flera av låtarna kändes lättare än förra programmet. Och OJ vad jag hade fel. Jag fick skämsigt äta upp mina ord och tugga dom innan de satte sig i halsen på mig för att nära vilja få mig att kräkas. Det här var ta mig tusan det tyngsta pump-passet jag tagit mig igenom och då pratar vi ett par hundra. Muskelsjälvförtroendet fick en rejäl slägga i mellangärdet och jag kved, gnydde, tjöt och tyckte allmänt synd om mig själv. Men satan vad de följande 3 månaderna kommer att göra en stark och jag kan inte komma ifrån att känslan efter passet nog var en av de bästa - av alla de hundratals pumppass jag tagit mig igenom.

Vanligtvis har jag sällskap av min killkompis Nisse på måndagarna men idag missade han passet. När jag på telefon berättade om vad han missat fick jag ett mms en timma senare, han känner konkurrens den där karln. Det tar jag som en komplimang :)

Dagens lärdom: Kaxighet varar kortast och att sparris på burk är jätteäckligt!

Kaxfröken innan passet. 

Död inte så kax-fröken med minuspoäng på muskelsjälvförtroendekontot

Kax-Nisse

Som bekant är tre grabbar i medelåldern på besök i stan och lirar skiver i nån förort - kommer inte ihåg vad de heter men de måste va från landet för de har dragit hit alla sina hundratals tusentals kompisar, eller så lider de bara av korvstoppningssyndromet, dvs trivs i korvstoppade miljöer. Det här resulterar i överfyllda krogar och stretchade öppettider och för att ladda för kriget åt jag och min kollega/vän en fet trerätters hos en annan kollega på Tre vänner i midsommarkransen. Detta käftligg i matväg (skitgott) gjorde kvällen igår lite lättare - ganska smärtfri trots att vi gjorde en grym kassa i min bar igår.

Att min mage håller på med någon sorts basorkester hindrar mig ändå inte att kliva upp med tio-tuppen denna morgon för nu står Bodypump först på dagordningen och att jag är mentalsjuk och längtar till ett träningspass som börjar fem timmar efter hemkomst natten innan behöver ni inte ifrågasätta, för morgongröten ligger där den ska, smurftajtsen är på och tröttheten har jag kastat i papperskorgen. Allt är som det ska med andra ord.