GRIT
Kategori: Allmänt
I höstas lanserades ett nytt träningskoncept i Sverige, och på Sats. Det går ut på att man under 30 minuter kör totalslut på sig själv, utan vila. Högintensiv träning alltså. Man skulle kunna likna det vid en variant av Crossfit eller ja, lika jobbigt iallafall. Grit finns på Sats i tre olika varianter; Plyo med fokus på smidighet och spänst, Strenght (styrka) och så det senaste tillskottet Cardio.
Jag var lite rädd för de där klasserna i början på hösten eftersom att de egentligen rekommenderas för atleter, och kom igen - Grit. Det hörs ju bara på namnet. Skitläskigt. Trots detta vågade jag mig på ett försök i höstas och gick på ett Plyopass och svar FETT JA det var asjobbigt och yep jag ville kräkas i första bästa papperskorg när jag kom ut. Eftersom jag tycker det är ganska skönt att sova ut på söndagsmorgnarna har jag inte gått på fler GRIT-pass utan tänkt att "äh det där börjar jag med nästa år när jag har blivit mer vältränad", men så igår när jag stod på busshållplatsen kläckte jag ur mig till instruktören "tänkte kanske komma på ditt plyo-pass imorgon" och redan där var jag körd.
Jag är inte den som är den utan har jag sagt att jag kommer, då kommer jag. Så sagt och gjort. Imorse klockan 10.15 körde Plyon igång och jag visste inte om det var morgongröten, magsyran eller det sista glaset på Marie Laveau igår som studsade upp och ner ungefär lika mycket som jag gjorde i övningarna, men satan i gatan vilket pass, hatkärlek rakt igenom.
Den känslan som infinner sig efter att ha tömt kroppen på alla energidepåer som finns samtidigt som man vet om att man inte hade kunnat ge mer av sig själv är enligt mig en av de bästa känslorna i världen. Det är exakt den känslan jag vill åt efter varje träningspass. Det blir nog en GRIT-vår i år, och redan på tisdag ska jag och Nisse prova på Strenght och på Lördag blir det Cardio. Och i sommar mina vänner är det inte morgongröten, inte magsyran, och inte det sista glaset, utan min röv som studsar upp i taket.
