isasjosten.blogg.se

Ibland är man för kaxig för sitt eget bästa och det var vad jag fick erfara under morgonens pass. Ny koreografi och utmanande låtar fick mjölksyran att fräta sönder samtliga kroppsdelar men jag härdade ut och fick under några tillfällen svälja stoltheten för att snällt lätta på vikterna då jag kände mig smått löjlig när jag vek mig halvvägs in i bicepslåten. Var mina små kulor på insida överarm fejk liksom?

Efter denna käftsmäll snabbade jag mig i raketfart för att hinna med en räserdusch innan jag skulle träffa upp min fina vän och friskus Roshi. Tackar henne för dubbelinjektionen i energi, det behövdes. Roshi kommer förövrigt bli världsartist inom de senaste 3 åren, det är jag säker på. På måndag flyttar hon till London där hon ska vara med i en av världens största musiktävlingar. Det ni. Kom ihåg vart ni såg det först.

Kvällen inleddes med munhuggsorkestern, dvs middag hos familjen Sjösten. Jag och pappa spelar gitarr, gärna olika låtar i olika takt samtidigt som vi diskuterar med mamma och intar rödpang i obscena mängder.

Innan sömn tilläts - 07 imorse förövrigt - hann jag även avverka ett smärtfyllt arbetspass på Collage, så ja! Idag är jag megatrött och den där tröttheten går liksom inte att förtränga längre. Misstänker att dagens tvättpass kommer att varvas med intervallpowernaps för att jag ska kunna stå på benen under kvällens dubbelpass i BodyCombat och Balance.

Vi hörs då!