Stockholm Maraton? Nä nä nä
Kategori: Allmänt
Om man tycker det är skoj att få skavsår, lunka fram på hård asfalt, räkna bilar, och dessutom yra runt i samma runda flera gånger om så visst, Stockholm Maraton i all ära. Jag tycker det finns mycket roligare saker att göra, och eftersom jag varken anmält mig eller för den delen hade velat anmäla mig blev det ett eget träningsmaraton idag. Om man slår ihop tidsåtgången skulle det iallafall räcka till en halvmara med betydligt högre intensitet och därför tycker jag att man kan mäta förmiddagens träningsmaraton med den mara alla löpfantaster springer i skrivande stund.
Morgonen började med 55 minuter BodyPump, och yes - BodyPump är svintungt och galet jobbigt om man pressar sig tillräckligt med vikterna. Den första timmen följdes av 30 min Kräk jag menar GRIT Cardio (nya releasen dessutom som är SÅ MYCKET TYNGRE än den förra, om det nu är möjligt). Som om inte det vore nog stannade jag och två andra träningsdårar (varav den ena heter världens starkaste Instruktörs-Elin) kvar och körde igenom en runda biceps. Nu är vi alltså uppe i cirkus en timme och 45 minuter. Sen kanske ni tror att det var bra så men bara för att spände jag och Elin fast våra ryggsäckar och sprang/lunkade hem som två sköldpaddor längs motorvägen.
Just nu sitter jag fastkilad mellan stolen och bordet och kan inte röra mig en millimeter. Tungan hänger utanför munnen och blicken är tom. Snart åker laddningspluggen in för om två timmar ska jag le och skoja med gäster och balansera glas, tallrikar och brickor på de armar som just nu hänger och dinglar som två trötta tuttar.
Hur som helst känner jag mig himla nöjd och tänker att det är precis såhär det måste kännas att springa ett maraton...
