Permis
Kategori: Allmänt
Igår tröttnade jag på isoleringen så jag smackade på ett plåster på den ondaste finnen (den på hakan som jag tror kan klassas som en Guinnes-rekord-finne), gav mig själv permis från isoleringsveckan och begav mig ut på lite citysafari. Dagen började med att fixa fina naglar. Nagelfixet resulterade i en smärre nackspärr eftersom jag ansträngde mig för att luta hakan mot bröstet samtidigt som jag försökte behålla en lätt vridning med nacken åt höger. För att dölja hakan alltså. Därefter var det mötedags med nya jobbet och förutom att jag entrade lokalen med nersplashade byxor (tack du som körde upp en lagun med vatten i skrevet på mig och min vän i Alvik idag) så satt ju såklart det där nedrans plåstret där på hakan fortfarande. En snabb lögn om att jag "halkat" och "inga mer frågor på det" så var det ur världen men man kunde ju önskat att man för en gång skull fick visa upp ett finare jag, men den önskan har gått över i en dröm som blivit en sagofantasi och troligtvis aldrig kommer att uppfyllas. Jag har inte den sortens tur helt enkelt.
Från mötet i ilfart till min söta lilla morrmor där det vankades julbord för fjärde gången, plus äppelkaka med vispgrädde (dog godmatdöden) tillsammans med brollan och kurrekusin (och mormor givetvis).
Dagen var inte slut där utan först hanns ett magiskt BC-pass med, ett besök hos min kompis på hennes jobb och sist men inte minst en kvällsbio med mamma och pappa. Denna gång gjorde vi slag i slaken och såg Callgirl, och tyvärr måste jag meddela att även denna film gjorde mig besviken. Den kunde absolut kapats med 60 minuter och så önskade jag mig ett riktigt slut. Det är ju slutet man väntar på hela filmen? Kommer aldrig förstå mig på det där med att inte ha ett konkret slut, så länge man inte planerar en fortsättning. Nu ska jag gröta min gröt och sen ta tag i den här dagen. Har en massa saker som måste göras...
