isasjosten.blogg.se

allt eller inget

Snabba leken börjar nu

Kategori: Allmänt

Idag är det den första april vilket innebär första dagen på en ny månad men även den enda dagen då det är officiellt tillåtet att ljuga för folk. För vanliga människor innebär det även en ytterligare ledig dag men eftersom jag är rätt så konstig så har jag inte alls vart ledig idag. Eller jo, nu ljög jag. Jag tog faktiskt sovmorgon, och en skön promenad i solen till Liljeholmen för att köra igenom en ännu skönare Bodypump. Så sorry Oliver. April april. Det var den viktiga flyttgrejen jag skulle göra innan lunch.
 
För mig är den första April lite av ett startskott. I April skruvas tempot upp, femmans växel i direkt och hur mina knän ska hinna med har jag ingen aning om för trolla kan dom iallafall inte. Jag har redan börjat förvarna mina vänner om att jag kommer att försvinna för nån månad eller så. April är månaden då alla som läser tredje året på en bachelor dör ungefär. Kurser ska avslutas, ett examensarbete ska färdigställas, eventuella omtentor ska tentas av. Ni förstår. För min del ska livet även flytta ut ur en lägenhet och in i en betydligt mindre vilket medför en hel del stök, rensning och pusslande, för att förvandla en 180-säng till en 120 har jag ingen aning om hur man gör och hur man krymper kläder i sex garderober till att rymmas i två har jag heller inte nån riktigt koll på.
 
Eller, jo, krympa kläder vet jag precis hur man gör. Antingen smockar man på sig några kilon, men det var just det jag inte hade tänkt göra denna månaden, eller så slänger man in allt med lite ylle i på 90 grader minst och torktumlar efter det. Men det vill jag ju inte heller göra. Dessutom ska det jobbas tre dagar i veckan, och tränas på det. Men det är inte jobbigt, det är svinkul. Idag slog det mig att träning för mig är lite som ett hyfsat stabilt förhållande. Oftast trivs man ganska bra tillsammans. Man vet vart man har varann och det bjuds inte på några större överraskningar. Vissa dagar är man bara lite småless på varann utan att veta varför, men man håller ut för man vet att det går över. Det är ju egentligen bra. Vissa dagar har man svinkul ihop. Man garvar är glad och det kanske är för att man upptäcker en energi man inte haft på länge. Eller förlåt. En gnista heter det. Och ibland, inte särskilt ofta, men ibland får man en sån där ruslig känsla i kroppen. Man har blivit kär på nytt. Lite så kände jag idag. Det var så himla härligt att träna, just idag, mitt på dagen i en full, bastuvarm sal. Efter passet stannade vi kvar några stycken och övade lite biceps. Varför? För att biceps är typ den enda muskeln man kan skryta om och den första muskeln folk klämmer på när de frågar hur det går med träningen. Nä. Absolut inte. Helt enkelt för att bicepslåten är apjobbig och får en att inse att man kanske inte ska vara så kaxig ändå..
 
 
Bild tagen av världens starkaste instruktörs-Elin
 
 

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

isasjosten.blogg.se