isasjosten.blogg.se

allt eller inget

En liten bekännelse

Kategori: Allmänt

Får ganska ofta frågan om mina ögonfransar, och även om jag älskar att hitta på och säga att ”ah men tack så mycket, jaaa det är mina egna” och fladdra med dem lite extra så måste jag medge att det är lögn. Eller, de är ju visserligen mina men inte självproducerade om vi säger så. Och jag gillar ju inte att ljuga och kan definitivt inte sova om jag har ljugit så såhär på kvällskvisten tänkte jag komma med en liten bekännelse. 

En dag träffade jag en tjej som hette Wanda. Eller tjej och tjej, hon kanske föredrar att kallas för kvinna, vad vet jag. Hur som helst. Wanda är väldigt duktig på det där som kallas ögonfransförlängning. Hon är perfektionist ut till fingerspetsarna och den egenskapen är inte fy skam om man ska hålla på med fransförlängning.

Hon är helt enkelt en klippa på de så kallade flirtfjunen. Så. The secret is revealed. Egentligen är jag fejk, men jag tänkte att jag skulle dela med mig av tipset med tanke på hur mycket fransförlängningen underlättar i min vardag. Besparar mig tiden att kämpa med mascaran (och därmed mascarasvidande kinder och pandaögon om jag skulle få för mig att bli ledsen, hacka lök eller svettas på gymmet). Som sagt, ett litet tips bara.

Är ni nyfikna, klicka här. Salongen ligger på Hornsgatan 116. Så alltså; för att repetera – Wanda var namnet. Och förresten, hon är snygg också, och snäll, och så luktar hon gott. Viktigt det där...

 

 
Såhär såg det ut igår när vi var klara. Fint va!

 

 

 

Kommentarer


Kommentera inlägget här:

isasjosten.blogg.se