En överraskande söndagskväll
Kategori: Allmänt
Igår kväll var jag ensam hemma och absolut inte trött. Tänkte att lite singel-söndagsmys kan väl vara nyttigt så laddade upp med mitt favoritröd-tjut, Passenger på högsta volym och stängde in mig i sovrummet. Nu tänker ni att jag gick fram till mitt nattduksbord och öppnade lådan för att plocka fram något snuskigt, men faktum är att jag inte ens har en nattdukslåda utan bara ett bord, med knappt något på förutom en hög av dammiga böcker jag planerade att läsa förra året, lite smycken, en lampa och några nässpray.
Så singelpartaj kan ni stryka från näthinnan redan nu. Jag hade faktiskt något i min mening betydligt roligare för mig. Jag gick igenom min garderob. Med röd-tjut och Passenger. Denna aktivitet rekommenderas starkt, för oavsett om kläderna passar, inte passar, är fula, snygga, medvetet bortglömda eller kvalificerar sig i kategorin omedvetna garderobsfynd garanterar det ett antal reaktioner. Antingen får man en wow-upplevelse, eller ett rejält wake-up, kanske uppstår känslan av att ha shoppat gratis (finns det någon bättre känsla).
Jag vräkte helt enkelt ut mer eller mindre hela min garderob på sängen och började prova. Jag tänkte att jag skulle grabba tjuren vid hornen på en gång, så först ut var den stora kasse med sommarshorts och kjolar som fått stå i skamvrån sedan i somras då jag definitivt inte var i min bästa form.
Jag började lite försiktigt med ett par svarta skinnshorts som brukar passa oavsett. Det gjorde det. Kan bero på att de har resår i midjan. Sen gick jag över till ett par jeansshorts som jag bokstavligt talat brukar bo i om somrarna. Det var inte på riktigt. Jag skämtar inte om när jag säger att jag hade kunnat trycka ner en volleyboll i brallorna och fortfarande kunnat knäppa. Vad fan... tänkte jag som inte tänker så mycket på det där med midjemått och väger mig lika ofta som Jean Pierre Barda byter läggning. Eftersom jag dessutom mest gått klädd i träningskläder har jag inte riktigt märkt vad som har hänt med min garderob bortsett från de plagg som är hyfsat nya och oftast kommer till användning.
Blev ivrig och tog fram ett par jeansshorts som jag drömt om att kunna ha men inte velat använda i somras eftersom att de känts för små. Inte så att de inte går att knäppa, men, för små. Ni vet hur det känns att gå och dra i sina shorts dagarna i ända - Svinstörigt. Satte på mig shortsen, och kolla vad som har hänt.
Någon måste ha varit och käkat på min midja för det här är helt sjukt, med tanke på allt skräp och mängden mat jag äter. Visserligen äter jag mindre gluten och tränar kanske tio gånger mer än i somras men ändå? Nu när mina Levi's-shorts tydligen är för stora var jag tvungen att prova ett par shorts jag typ aldrig använt, för de har faktiskt inte gått att knäppa. Jag fyndade dem för flera år sedan när jag gick och hoppades på att bli en 34:a en vacker dag, men önskan har liksom aldrig slagit in. Förrän nu. Tydligen. Sjukt. Det sjukaste var att de också var lite för stora. Jag tror det är fabriksfel.
Efter shortsupplevelsen fick jeanslådan åka fram. Jag har en sådan låda högst upp på en hylla i garderoben med en post-itlapp som det står "Kanske-en-vacker-dag" på. Där finns jeans som är för fina för att kastas. Egentligen är de perfekta, förutom att de varken gått att dra över låren eller knäppa. För kanske sex år sen fyndade jag ett par Acnejeans på mellandagsrean. De hade den perfekta slitningen, var perfekt höga/låga, gav ett kick-ass-arsle och var just dessutom på REA. Trots att de inte gick att knäppa köpte jag dem i hopp om - vi tar det igen, "En vacker dag". Jag har kallat de för sexton-årsjeansen för jag inbillar mig att jag hade kunnat ha dem när jag var sexton och smal som en sparris. Igår vågade jag nästan inte prova dem. Men jag gjorde det ändå - OCH HERRE GUD det måste vara en väldigt vacker dag för första gången på någonsin, när jag bastat 25, kan jag knäppa mina sextonårsjeans. Proveriet fortsatte som en succé och jag funderade på hur många trisslotter jag ska behöva köpa för att ha chans till en ny garderob, för jag kan inte äta mer än vad jag gör, och det har jag heller ingen lust med, och jag kommer garanterat inte att börja träna mindre.
Inbillar mig att det var något knas med rödvinet och att det hela var en synvilla, men var det inte det så tänker jag säga det igen. Sluta banta, börja träna. Det kan inte bli enklare än så.