Nyckeln till motivation?
Kategori: Allmänt
Ibland undrar folk hur man hittar motivationen, hur man håller disciplin och hur man ska lägga upp sin träning, diet och livsstil. Ibland frågar folk hur jag gör, och jag känner mig alltid lite dum när jag känner att jag inte kan svara på den frågan. "Nej jag äter som vanligt och tränar massa bara" låter ju inte så inspirerande så härom kvällen låg jag och tänkte på det där.
Och så kom jag på att det är ju faktiskt träningen i sig som motiverar mig, det är även träningen som gör att jag kan hålla disciplinen uppe, och träningen som styr hur jag äter.
Bullshit tänker säkert flera av er men det här är faktiskt sant. Varför? För att jag har hittat hem i träningen. Jag har hittat rätt träningsform för mig, som jag tycker är rolig. Jag kan gå runt och längta efter, och se fram emot passen under dagarna. Bullshit igen tänker ni säkert nu men det är faktiskt ren och skär sanning, utan modifikation. Vadå, kan man längta efter något som är jobbigt? Ja, för jag tycker inte att träning är jobbigt. Visst är det fysiskt ansträngande, men jag njuter av det. Träning är en helhetsupplevelse, där den fysiska ansträngningen bidrar till så mycket mer. Endorfiner, lyckorus och chansen att koppla bort vardagsstressen en stund. Dessutom har man möjlighet att utmana sig själv varje gång om man nu skulle vilja. Jag tycker helt enkelt att det är skitkul att träna, och det är inte jättesvårt att hitta motivation till något som är skitkul, ellerhur. Det finns en viss logik bakom min minusmotivation till plugget. Jag tycker att det är astrist. Common sense.
Sen är jag fullt medveten om att alla inte tycker att det är skitkul att träna tills de dör, och alla gillar inte heller att producera en Östersjö av svett flera gånger i veckan. Vissa gillar inte att utmana sig själva, men där tror jag personligen att det handlar om att man inte tror att man kan och är rädd för att misslyckas.
Men det är just det som är hela poängen.
Nyckeln till motivationen är att hitta en träningsform som man tycker är riktigt, riktigt rolig. Som man längtar efter och njuter av. Och där tror jag att det finns något för alla. Det är bara att testa sig fram. Så småningom hittar man något man först tycker är lite halvkul, efter ett tag när man kommit in i det tycker är helkul, och helt plötsligt är man fast och träningspassen är som en drog. Beroendeframkallande.
Men hur kan man tycka att det är "kul" med gruppträning undrar säkert många, och det kan jag faktiskt inte svara på. Vissa tycker det är kul att bygga modellflygplan. Det tycker inte jag. Vissa gillar rollspel. Jag tycker det är creepy. Vissa älskar dans, medan andra föredrar att spela krocket. Vissa älskar att fixa iording sig i timmar och sen stå och veva ute på krogen. Det tyckte jag förut, men inte längre. Jag tycker det är kul att träna, gärna ihop med andra, och en bra instruktör, i en sal. Knäppt va.
Det fina med kråksången är att alla andra bitar faller på plats, ganska naturligt, med träning i bakgrunden. Jag äter mer nu och är mer noga med att få i mig det jag behöver, för att orka träna. Jag sover bättre, och är också mer noga med att få tillräckligt med sömn, för att orka träna. Jag stressar mindre, och jag tror att kroppen mår bättre, för att jag tränar. Enkelt va.
Nu vet jag att mina råd kommer från stenåldern och säkert publicerades första gången i Allers 1965, men jag har alltid sett det som en skröna och tänkt "Jaja" - tills nu. Det stämmer verkligen. Hitta träningsformen som passar dig och kör på, så slipper man tänka så mycket. Resten kommer på köpet.
Egentligen började allt i somras när jag efter en löprunda hamnade vid samma köksbord som en kille med konstig karaktär. Vi började prata träning. Han påstod sig vara expert på träning, och pratade glatt på om hur han brukade deffa och rabblade upp olika dieter som om det inte fanns någon morgondag. Vi kom in på ämnet gruppträning och killen som tydligen kvalar in bland de coola killarna på gymmet var totalt anti. Fine, tänkte jag. Alla är olika men så började han dra igång tugget. "Man får inga resultat av gruppträning, gruppträning är inte jobbigt, man skadar sig av Bodypump och dessutom får man inga resultat med så lätta vikter, gruppträning är för kärringar", och så vidare. Jag som mer eller mindre alltid under mina träningsperioder hade varvat tråkiga gympass med gruppträningspass som jag faktiskt tyckte var lite roliga kände mig nästan förolämpad och bestämde mig för att på något sätt bevisa att man visst kan få resultat av gruppträning. Visserligen hade jag glömt bort diskussionen, och killen också för den delen halvvägs in i september, men så dök han upp på Instagram häromdagen. Vi kan kalla honom Mister Bulle, om man säger så. Deffa, banta och lyfta skrot in my ass tänkte jag medan jag gav ifrån mig ett litet skadeglädjetjut.
Så, jag säger det igen. Sluta banta börja träna. Det finns inga genvägar. Plocka fram tjurskallen och testa. Sluta inte förrän du hittat något som du tycker är kul, då är det bara att fortsätta. Såsmåningom är du fast och då kan du inte förstå vad det var som var så jobbigt en gång för länge sen...
