Blodsockerfall och blodpudding
Kategori: Allmänt
Idag hände nåt dumt med min kropp, den sa ifrån. Egentligen gjorde den det redan inatt när jag vaknade klockan 02.10 och var så hungrig att jag för en sekund trodde att jag skulle svälta ihjäl. Det är rätt häftigt det där ändå, hur kroppen liksom snackar med en inifrån och talar om när något inte står riktigt rätt till. Idag sa den klart och tydligt: "Skärp dig, erkänn dig besegrad, lägg dig ned eller gå hem och ät blodpudding med dig". Jag är ganska dålig på att komma ihåg att äta rätt grejer vid rätt tidpunkt, och det har funkat bra tidigare ändå eftersom jag inte rört på mig särskilt mycket i perioder. Nu har det gått ett antal månader och jag gör mest inget annat än rör på mig. De flesta veckorna blir det mellan åtta och tio träningspass och man behöver inte vara hjärnfysiker för att räkna ut att man måste sköta kosten därefter för att kroppen ska funka. De senaste veckorna har det slarvats lite för mycket, omedvetet, men slarvigt förstås och det fick jag sota för idag.
Jag brukar gå på Bodycombat på torsdagarna och idag hade jag dessutom sällskap av min kompis Mikaela. Skitkul tänkte jag innan, men inte lika kul när jag in i andra låten drabbades av magknipen från hel-vetet. Det var både knivslagsmål och bergssprängning där inne och jag kunde inte stå upprätt, men för att inte skämma ut mig helt fortsatte jag så gott jag kunde att hänga med även om mina rörelser var så minimala och mesiga att jag skämdes. Jag visste förövrigt inte att instruktörer fick köra gamla releaser bara sådär, idag kände jag inte igen en enda låt. Det vart därmed en extra ansträngning i dubbel bemärkelse med en kropp som inte hade lust och en hjärna som inte hade en aning. När det var två låtar kvar tittade Mikaela på mig och så tittade jag mig själv i spegeln och såg att jag var alldeles vit i ansiktet. Jag kallsvettades och frös så att jag skakade. Det var helt enkelt bara att lägga sig raklång på marken ge upp. Dagens träning blev därmed ingen träning, och det var nog lika bra. Ska ju trots allt träna ganska så mycket i helgen.
En yr myrstegspromenad hem och tre skivor blodpudding senare ligger jag nu utslagen på soffan och tänker att jag måste nog bli bättre på det där. Att lyssna på kroppen och äta mat. Hur svårt ska det vara. Jag menar, jag äter inte blodpudding. Jag hatar blodpudding. Idag ville jag inte ha något annat än blodpudding. Vad var det kroppen försökte säga till mig? DU. BEHÖVER. JÄRN, ungefär. Säger det till mig själv igen. Skärpning.
