Dan före dan...
Kategori: Allmänt
Idag är det måndag och förmodligen sista dagen av de kommande fyra månaderna som kommer att kännas någorlunda normal. Imorgon smäller det nämligen, och startskottet för en hysterisk period drar igång. Jag pratar givetvis om den fasansfulla C-uppsatsen. Jag har grämt mig inför denna period i flera månaders tid och har förväntat mig en vår av magsår, stressfinnar, sömnlösa nätter, tårar, och ett frenetiskt nagelbitande som kommer att tvinga mig sluta gå och fixa naglarna. Har känt mig allmänt nedstämd och tänkt att nu tar livet slut för en stund men så kom jag på mig själv och när jag tänker i sådana banor vill jag bara ge mig själv en svinhård käftsmäll och skrika mig själv i örat.
Det är ju egentligen imorgon det börjar. Början på slutet av tre rätt jobbiga år, tid att planera in och prioritera tiden lite som man vill, och antagligen blir det här den enda och sista perioden i mitt liv på ett bra tag som jag kommer att ha den lyxen. Tid att träna precis så mycket som jag vill, tid att sitta uppe och jobba på nätterna om jag skulle vilja, tid att hänga med mormor och morfar, och alla kompisar man inte hunnit träffa på typ 34 år. Sovmorgon varje morgon. Fasen vilken vår jag har framför mig. Hur kan jag inte ha tänkt på det?
Jag har iallafall laddat upp, och det gjorde jag med en Bodypump i Hornstull. Det var nästan lättare än vanligt men det kan bero på att C-uppsatsen ligger där i bakhuvet och känns tyngre än alla Bodypump-pass och Grit-pass i världen tillsammans. Ju tyngre C-uppsatsen kommer att kännas, desto lättare kommer alltså träningen att bli. Satan vad jag måste bli stark i vår isåfall. Så kära C-uppsats, hit me with your best shot. Jag är mer än redo.
