Exhibitionist javisst
Kategori: Allmänt
Det är märkligt för det är inte mycket jag kommer ihåg från när jag var liten, men ett starkt minne är ett tillfälle när mamma hade tagit av mig mina blöta badkläder efter simskolan men innan det var dags för på-land-lekstunden på stranden. Jag minns hur jag plötslig stod där med alla andra barn i en stor ring, invirad i en blå handduk. När vi blev uppmanade att fatta varandras händer blev min situation genast lite problematisk, och vad tror ni hände? Jag var tvungen att släppa handduken och där stod jag jag spritt språngande naken och lydig som jag var kunde jag inte förmå mig att ursäkta mig för att gå och klä på mig. Istället stannade jag snällt kvar och var med på samtliga lekar men jag minns känslan så starkt. Som en apa i bur, minst sagt, och även om jag idag inser att barn i trefyra-årsåldern inte bryr sig så mycket om det där med nakenhet så dyker pinsamhetskänslorna fortfarande upp när jag tänker på det.
Vad jag inte i min vildaste fantasi kunde föreställa mig var det faktum att jag skulle uppleva samma känsla igen, fast över tjugo år senare. Situationen blir med ens mycket värre när man är lite äldre med tanke på det faktum att man utvecklat diverse bulor, pressveck och fallgropar på kroppen, både bak och fram och upp och ner. Det är inte så att jag tycker att det är asjobbigt att vara naken, men att helt plötsligt och ofrivilligt exponeras näck för någon jag inte känner är inte något jag är superbekväm med.
Igår hade jag major sömnproblem som förövrigt verkar vara någon återkommande trend 2013, iallafall i mitt och majoriteten av mina facebooksvänners fall. När jag vi tvåsnåret tröttnade på Instagram, Facebook, Quizkampen OCH Wordfeud var det dags att ge sömnen ett ärligt försök, och ni vet hur det är. Dömt att misslyckas och det slutar alltid med att jag vrider och vänder och fryser och svettas och plötsligt blir pyamasen ett störande moment som passar mycket bättre på golvet än på kroppen. Såsmåningom somnade jag iallafall, typ näck, och vaknade även jättenäck för vid det tillfället hade till och med täcket smugit sig ner på golvet. Och då slår det mig! Det är någon sorts nedgraderad spindelman som stirrar in genom fönstret. Vad fan. Hängandes i lina med öppen vy eftersom jag natten till ära dessutom glömt dra ner rullgardinen. Och där ligger jag. Apa i bur. Vad fan igen liksom. Hade lika gärna kunnat ropa "Sa du att jag skulle vända mig om? Svanka? Absolut det fixar jag". Blev lite skakis men har lugnat mig nu och insett att det var inte så jäkla farligt. Kanske lika bra att börja vänja sig. Köra topless under vinterjackan idag bara för att avdramatisera det där med nakenhet. Det är ju trots allt naturligt som moster skulle säga.
Mvh/ Exhibitionisa
