Vissa dagar
Kategori: Allmänt
Ni vet hur det kan vara, hur vissa dagar inte känns riktigt lika plättlätta som andra utan att något särskilt egentligen har hänt. Den här dagen har varit en sådan för mig. Har känt mig motarbetad i det mesta jag tagit mig för och så brukar det vanligtvis inte kännas. Det började redan imorse på tunnelbanan och hörrni, snart döper vi om det där jäkla dumsnöret till något riktigt fult för nu börjar jag verkligen tröttna. Tågkö rätt igenom hela Stockholms innerstad mitt under morgonrusningen, kom igen, det går inte. En stackars tjej kollapsade framför ögonen på mig mitt i trängseln. Det var läskigt. Först blev hon alldeles gröngrå i ansiktet och sen rullade ögonen och så bara vek sig benen under henne. Som tur var hann vi fånga upp henne och det visade sig att hon hade problem med lite lågt blodtryck, men det skakade om mig ändå. Tack vara det (inte tjejen, utan dumsnöret såklart) missade jag morgonseminariet som Coca-cola höll på skolan. Som tur är har jag snälla klasskompisar som tog info åt mig om det jag missat. Efter ett handledarmöte som fick mig att känna mig ungefär lika vilsen som en ökenråtta i Amazonas och en tre-timmarsfight om biljetter till The Nike Blast (kanske ska döpa om mig till svartabörsen-Isa) var jag helt färdig. Lyckades få med två tjejkompisar och jag har kommit fram till en sak. Jag är jävligt bra på att ragga ihop brudar. Synd bara att jag inte är lika bra på att ragga karlar. Det hade vart nåt. Hursom helst, jag tänkte att Combat-passet skulle reda ut hjärnan lite. Jag vet att jag är bra på att stava. Jag vet även att jag är urusel på att skilja på höger och vänster. Nu kan jag dessutom lägga till titeln "balansdyslektiker" på meritlistan, för helvete vad jag har dålig balans. Jag misstänker att det beror på synen. Den är ju liksom inte där och att peta in ett par linser när ögonen tåras av trettiofem liter svett varje gång man viftar lite med armarna skulle vara totalt onödigt. Nej, snart följer jag Björn Borgs fotspår och letar fram det där gamla Intersportpannbandet jag hade när jag spelade fotboll i sjuan. Så slipper folk tro att jag rökt en fet eller blivit dumpad av snubben varje gång jag ska ta mig hem. Men ska kanske inte skylla på svetten, vissa dagar är varken armarna, benen eller hjärnan med. Vilken tur att jag ska vila imorgon.
