Lässvårigheter
Kategori: Allmänt
Vissa dagar vill hjärnan inte ta in text. I mitt fall har dessa dagar blivit "nästan varje" snarare än "vissa". Ögonen vilar snällt på raderna som aldrig vill ta slut men hjärnan säger liksom sorry du kan försöka nån annanstans för hur jag än gör går det inte in. Det är i såna lägen man önskar att det fanns en Molgan som hoppade upp på ens axel och sa: "Nu du Isa ska jag berätta allt du behöver veta om konkurrensmått och lokaliseringsteorier, allt du behöver göra är att lyssna" men så funkar det ju faktiskt inte. Så kom jag på, häromdagen att jag har hört talats om talböcker - extra pedagogiska böcker man lyssnar på, och såg till min förtjusning att boken jag behövde fanns på mitt stammishak Bibblan. Hur bra, tänkte jag och knatade dit. Dessvärre gick det inte riktigt så bra som jag hade tänkt att det skulle göra. Jag hade ju kommit på världens grej tänkte jag och fantiserade om multitaskande på högsta nivå där både städning och plugg som kanske är jordens två tråkigaste sysslor kunde genomlidas samtidigt. jag frågade snällt biblioteksfarbrorn om talboken jag sökte fanns inne. "Ja då, den har vi, får jag se på ditt lånekort bara". Självklart sa jag och räckte fram kortet. "Vem som helst får inte låna talböcker ser du" sa farbrorn. "Vad ska man göra för att få låna en sån då" sa jag. "Talböcker är för människor med funktionsnedsättningar, eller har dyslexi till exempel". I det läget blev jag så besviken att jag klämde ur mig "men hur vet du att jag inte är dyslektiker?" Farbrorn petade ner sina glasögon och tittade på mig. "Har du det?" sa han med sin vänligaste röst lät det som. Då tänkte jag på alla de som behöver talboken mer än mig och sa bara "näe, men tänk om bara" och så gick jag därifrån. Tusan. Jag måste helt enkelt lära mig att tänka igen, hur nu man gör det. Om någon vet går det bra att lägga ett mail. Ett brev på posten går också bra. Kanske behöver jag bara en fet jävla smäll för att få tillbaka vettet igen. Stekpanna, någon?
