PMS
Kategori: Allmänt
Den här helgen har jag översköljts av en PMS-våg som heter duga och jag vill be om största möjliga ursäkt till alla er som känner att ni blivit utsatta eller drabbade av mördarblickar eller hormonattacker från en tjej storlek kort och bredaxlad med brunt hår och ovanligt många finnar för tillfället. Förlåt.
Det ligger inte i min natur att bli arg, åtminstone inte för småtjafs men just den här helgen har toleransnivån legat i skosulorna ungefär och lika många gånger jag svurit har jag fått nypa mig själv hårt i sidan och tänkt "skärp dig för fan". Igår blev jag upprörd för att jag inte svettades tillräckligt mycket på Bodypump-passet jag var på, och även om instruktören saknade både teknik, tajming och taktkänsla var det ju inte hennes fel att jag inte tyckte det var jobbigt. Men det tyckte jag då. Jag skäms för att jag tänkte så. På jobbet blev jag arg på en stammis för att han skojade och sa att han tyckte det gick lite långsamt. Skäms igen. Sen blev jag irriterad för att mamma ringde mig och ville prata när jag var stressad. Hur skulle hon veta det liksom. Skäms ännu mer. När jag kom hem på kvällen och fick förmig att städa lägenheten mitt i natten brast det. I innerfodret på min väska som tydligen bestämt sig för att paja hittade jag mitt borttappade och numera spärrade busskort, två läppglans som jag givetvis hunnit köpa nya, min MK-klocka som jag fick i present som varit borta forever och kanske åtta kletiga tuggummin och 17 enkronor. När klockan slog fyra idag nästan sprang jag till Liljeholmen, för jag var så galet svintaggad på att få svettas ut lite frustration, och det fick jag. Nu känns det helt plötsligt mycket bättre. Jag har gömt PMS-monstret under sängen, och dagens eloge går till min morfar, som ringde och piggade upp stämningen i eftermiddags. Han har den förmågan för han är ganska rolig, och det finns inte ord för hur mycket jag älskar honom. Tack morfar för att du är så mysig att prata med!
